Men arbetarrörelsen fortsatte det politiska arbetet för att demokratin inte enbart skulle stanna vid de formella rättigheterna. Under många år byggde Socialdemokratin vidare genom att med en rad offentliga åtaganden bygga upp den sociala demokratin. Genom offentlig finansierade verksamheter, transfereringssystem, socialförsäkringssystem och arbetslöshetsförsäkring kan medborgarna i vårt land åtnjuta ett av världens mest omfattande välfärdssystem.

När väl den sociala demokratin fått sitt fotfäste och dess effekter fick genomslag väcktes frågan om mer genomgripande förändringar när det gällde det ekonomiska livet i det svenska samhället. Demokratins ideal kunde inte endast stanna vid fabriksportarna, som man en gång uttryckte det. Kritik mot maktkoncentration inom det svenska näringslivet väcktes också genom motioner i olika fackförbund inom LO-kollektivet. Genom lagarna LAS och MBL inskränkte lagstiftarna kapitalägarnas inflytande och arbetets styrkeförhållande till kapitalet stärktes under 1970-talet. På 1980-talet införde den socialdemokratiska regeringen fem kollektivt ägda och förvaltade investeringsfonder vars syfte bland annat var att medverka till att den ekonomiska maktkoncentrationen i det svenska samhället minskade.

Sedan dess har det politiska arbetet för den ekonomiska demokratins genomförande i vårt land avstannat. Dels förlorade Socialdemokratin regeringsinnehavet 1991, och dels medverkade den ekonomiska krisen under 90-talets början till att Socialdemokratin inriktade sig på att sanera den svenska ekonomin. 1992 avvecklade dessutom den borgerliga fyrpartiregeringen tillsammans med Ny Demokrati de fem kollektiva löntagarfonderna.

Maktkoncentrationen kvarstår dessutom när det gäller förmögenheterna. 2012 hade de fem procent av de med störst innehav omkring 77 procent av aktieförmögenheten (SCB, 2013). Merparten av Sveriges befolkning är fortfarande för sin försörjning beroende av lönearbete även om arbetets karaktär förändrats och industrins andel av sysselsättningen minskat till förmån för tjänstesektorn. Konflikten mellan arbete och kapital består alltjämt. Det får effekter på det politiska planet.

Därför behövs det en nytändning inom Socialdemokratin när det gäller det politiska arbetet för den ekonomiska demokratins genomförande. Visserligen utgör den politiska visionen om full sysselsättning den viktigaste politiska ambitionen för svensk socialdemokrati. Men samtidigt har den svenska ekonomin återhämtat sig. Under många år har statsfinanserna redovisat överskott, statsskuldens andel av BNP minskat och Sverige som nation har klättrat i OECDs så kallade välståndslista.

Genom tillsättandet av en parlamentarisk beredning kring hur den ekonomiska maktkoncentrationen kan brytas och hur den ekonomiska demokratin kan genomföras kan socialdemokratin på nytt driva på politiska arbetat för en demokratisering av det ekonomiska livet. Utgångspunkten för den parlamentariska beredningen är att demokratiseringen ska ske genom någon form av kollektiv kapitalbildning.

Vi inser att förslaget kommer väcka motstånd inom den svenska borgerligheten och inom det svenska näringslivet. Så var fallet vid den så kallad planhushållningsdebatten, och så var också fallet när socialdemokratin gick till val om löntagarfondernas införande. Samtidigt är det viktigt att stå fast vid sina grundläggande idéer. Den som öppet godtagit den demokratiska likvärdighetsprincipen, kan inte sedan efter sitt behag avgränsa dess tillämpning till vissa livsområden, som Olof Palme poängterade i ett av sina tal genom att citera forna finansministern Ernst Wigforss.

Den typ av konstruktion som föresvävar oss är en eller flera medborgarfond/er. Medborgarfonder, och inte löntagarfonder, eftersom ägarskapet ska vara kopplat till medborgarskap och inte genom att man är sysselsatt eller inte. Genom offentliga val till fonden/derna öppnar man upp för ett fjärde val. På så stärker vi fondernas demokratiska legitimitet och där med dess förankring hos folkflertalet. Finansieringen ska ske genom att när det föreligger överskott i socialförsäkringssystemet ska de här medlen tillföras medborgarfonden/derna. På så sätt undviker man allt för onödig konfrontation med det svenska näringslivet.

Den avkastning som blir fallet vid utdelningen från de aktier som medborgarfonden/derna förvaltar ska användas för att bland annat stärka upp det svenska pensionssystemet. Det här kan vara en av många vägar socialdemokratin kan gå för att i reformistisk anda förverkliga ekonomisk demokrati.

Martin Tunström
Ordförande S-Studenter Helsingborg

Robin Enander 
Juriststudent

[Publicerad i tidskriften Libertas antologi nummer 6, 2016.

Under de socialdemokratiska regeringsåren under 70-talet hade vi en relativ budget balans och lånade knappt från främmande land. Det klart att inflationen i Sverige precis som för omvärlden utgjorde ett problem. Men det hade varit intressant att få veta om Åström hade tyckt att staten skulle lägga sig i avtalsrörelsen och om vi skulle avstå från viktiga försäkringar i arbetslivet för att på så sätt sänka lönekostnaderna.

Åström nämner socialiseringar. Men de största statssocialiseringarna under modern tid genomfördes av borgerliga regeringar. Varven, stålet, tekoindustrin och skogen blev aktuella för en statssocialism som vi inte hade sett under 44 år av socialdemokratiskt regeringsinnehav. Löntagarfonderna medverkade inte till investeringarna minskade. Istället fick exportindustrin bättre förutsättningar genom den offensiva devalvering om 16 procent regeringen Palme lanserade, till skillnad från de mindre, defensiva och ineffektiva devalveringarna som de borgerliga lanserade och som tillsammans uppgick till 25 procent.

Därefter beslutade regeringen Palme att det var slut med devalveringar. Efter valet 82 stängde industriministern bankakuten och man försökte avsluta stödet till ineffektiva företag som ägt rum under de borgerliga regeringsåren. Regeringen ställde in sig även in på att bekämpa den höga inflationen och sanera statsfinanserna. Resultat blev förbättrade statsfinanser, minskad statsskuld, ökade orderingångar och bättre tillväxt.

Martin Tunström (S)
Medlem SSU Helsingborg

Publicerad i Helsingborgs Dagblads ”Min mening” den 11 oktober 2012.

Andra skriver intressant om: Politik, debatt, Sture Åström, Helsingborgs Dagblad, Socialdemokraterna, borgerligheten, kärnkraft, energi, elkraft, Torbjörn Fälldin, inflation, socialiseringar, Löntagarfonder, Palme, tillväxt, välfärd, statsskuld

Eftersom regeringen saknade en sammanhållen energipolitik så stod också fullt fungerande kärnkraftsaggregat stilla, vilket resulterade i produktions- och inkomstbortfall för samhället, och det utgick ersättning från staten till reaktorinnehavarna. Under de borgerliga åren ökade statsskuldens andel av BNP från 22 till 56 procent. Även statsbudgeten visade stora underskott. Det hade de socialdemokratiska regeringarna på 80-talet att förhålla sig till. Väl värt att nämna att de borgerliga ledamöterna i Riksbanksfullmäktige röstade för kreditavregleringen.

Det hade varit intressant att få veta vilka strukturförändringar som Åström avser när han talar om regeringen Bildt. Det finanspolitiska ramverket implementerade socialdemokraterna på 90-talet. Det var också Socialdemokraterna som fick ner statsskuldens andel från 80 till 45 procent. Sverige fick också en budget i balans och tillväxten gick från negativ till positiv.

Det finns ingen motsättning att som i partiprogrammet plädera för marknadsekonomi och samtidigt var ett antikapitalistiskt parti. Marknaden är ett allokeringssystem och kapitalism en social relation, ett maktsystem. Således går satsen om antikapitalism ihop med resten av partiprogrammet.

Martin Tunström (S)
Medlem SSU Helsingborg

[Publicerad i Helsingborgs Dagblad den 3 september 2012 i Helsingborgs Dagblads ”Min mening”.]

Andra skriver intressant om: Politik, ekonomi, 1976, 1982, finansminister, budgetminister, ekonomiminister,  kärnkraft, statsskulden, statsskuld, bruttonationalprodukten, BNP, riksbanksfullmäktige, finanspolitiskt ramverk, antikapitalism, marknad

Thalén Finné och Husmark Pehrsson nämner nedsättningen av arbetsgivaravgiften för ungdomar. Men nedsättning av arbetsgivaravgiften har fått kritik av Riksrevision (RiR 2008:16, sidan 11) och Finanspolitiska rådet (2011, sidorna 279 och 2012, sidan 121), med nationalekonomen Lars Calmfors i spetsen, för att vara ineffektiv och dyr. De arbeten som många ungdomar i dag är sysselsatta med måste utföras, särskilt när ekonomin har vuxit. Även om kostnadsläget därför ökar så skulle näringsidkarna förlora än mer på att avskeda den personal som innan nedsättningen av arbetsgivaravgiften var nödvändiga för näringsidkarnas verksamhet.

Vi socialdemokrater vill ha en mer verkningsfull arbetsmarknadspolitik för att motverka ungdomsarbetslösheten. Dels vill vi att nedsättningen av arbetsgivaravgiften för ungdomar först ska bli aktuell när arbetsgivaren anställer någon. Vi vill dessutom sänka åldern för när man kan erhålla starta eget-bidrag.

Utöver det vill vi att alla arbetsgivare ska kunna ansöka om att anställa en trainee. Tidigare arbetslöshetsperiod ska inte utgöra kriterium för att kvalificera sig för en traineeanställning. Traineeplatserna anordnas i både offentlig och privat verksamhet. Dessutom kommer vi socialdemokrater inrätta ett utbildningskontrakt för alla unga arbetslösa under 25 år som inte fullgjort sina gymnasiestudier för att på så sätt göra dem mer anställningsbara. Med utbildningskontraktet fullt utbyggd kommer att 10 000 ungdomar omfattas.

Således klingar Thalén Finné och Husmark Pehrssons prat om att Socialdemokraterna hotar ungas inträde på arbetsmarknaden falskt.

Patrik Wojgienica (S)
ordförande i SSU Helsingborg

Martin Tunström (S)
medlem i SSU Helsingborg

Publicerad i Helsingborgs Dagblad den 20 augusti 2012.

Andra skriver intressant om: Politik,  ungdomsarbetslöshet,  Ewa Thalén Finné, Cristina Husmark Pehrsson, arbetsgivaravgiften,  Riksrevisionen,  Finanspolitiska rådet,  Lars Calmfors, Socialdemokraterna,  traineeplatser,  utbildningskontrakt

Brenton menar också att barnomsorgen skulle vara skadlig för barnen. Men den samlade internationella forskningen på området lutar mot att barnomsorgen är bra för barnets utveckling (kognitivt, socialt eller emotionellt) eller inte har någon inverkan alls på barnet. Därför är påståendet om att barnomsorgen skulle vara skadlig för barn felaktig. Studier av t.ex. Bengt-Erik Andersson vid Stockholms universitet visar att barn på dagis genomsnittligt utvecklas bättre intellektuellt och socialt än hemmabarn. Till skillnad från Gunilla Brenton välkomnar jag därför Socialdemokraternas förslag om att avskaffa vårdnadsbidraget för att finansiera en avgiftsfri skollunch för gymnasieeleverna.

Martin Tunström (s)
Medlem i SSU Helsingborg

Publicerad i Helsingborgs Dagblad den 4 juli 2012.

Till City Helsingborg försvarade sig statsministern att regeringen genomfört en rad reformer för att motverka ungdomsarbetslösheten. Statsministern berörde den generella nedsättningen av arbetsgivaravgiften för de som har anställda ungdomar. Samtidigt har just den reformen fått kritik av Riksrevisionen och Finanspolitiska rådet för att den varit ineffektiv.

Vi Socialdemokrater vill istället att nedsättningen ska bli aktuell först när arbetsgivaren anställer någon. Vi i S vill dessutom, för att motverka ungdomsarbetslösheten, sänka åldern för när man kan erhålla starta eget-bidrag. När det kommer till barnfattigdomen förefaller statsministern mer intresserad av att bortförklara den av Rädda barnen redovisade barnfattigdomen.  För mig som Socialdemokrat är perspektivet dock ett helt annat, nämligen att man vill motverka barnfattigdomen. Därför kan jag som socialdemokrat känna glädje att vi tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet medverkade, trots Moderaternas, Folkpartiets och kristdemokraternas motstånd, till att avskaffa skolmålsavgiften i gymnasiet här i Helsingborg. På så sätt underlättade vi för de familjer vars barn går i gymnasiet.

Martin Tunström (s)
Medlem SSU Helsingborg

Publicerad i City Helsingborg och City Landskrona den 28 mars 2012.

Andra skriver intressant om: Politik, ungdomsarbetslösheten, arbetsmarknadspolitik, barnfattigdomen, arbetsgivaravgift, Reinfeldt, Moderaterna, Socialdemokraterna, skolmålsavgift,  skolmat, Rädda barnen

Men en del av argument som anförs innehåller dock sakfel. Göransson åberopar t.ex. att det är en demokratisk princip att man själv ska få avgöra vilken politisk rörelse man vill stödja och antyder därmed att så inte är fallet för medlemmarna. Men det är fel. Dels har man som presumtiv medlem möjlighet att avstå från att ansluta sig till ett fackförbund som stödjer en annan ideell förening. För det andra har det stöd som utgår från LO till SAP fattats i demokratisk ordning vid de beslutande organen inom LO.

Eftersom vi har föreningsfrihet i Sverige utgår jag från att Göransson i demokratisk anda respekterar de beslut inom LO som har tagits i demokratisk ordning av medlemmarnas representanter. Att antalet LO-medlemmar som röstar på SAP minskar är sant, men de utgör fortfarande 50 procent. I övrigt betraktar jag inte inskränkt möjlighet för LO-medlemmarna att få igenom politiska förslag som en förnyelse utan, för att använda ett mindre floskelbetungat ord, som en försämring. Vad Bodström anser i frågan lägger jag ingen större vikt kring.

Martin Tunström (s)
Kassör SSU Helsingborg

Publicerad i Helsingborgs Dagblad den 4 juli 2011.

Andra skriver intressant om: Politik, fackpolitisk samverkan, facket, LO, SAP, Socialdemokraterna, Landsorganisationen, Bengt Göransson, demokrati, beslut, föreningsfrihet, Thomas Bodström

Men banden till Socialdemokraterna och de två organisationernas ungdomsförbund (SSU) utgör en värdefull arena för att kanalisera organisationens åsikter på det partipolitiska planet. Skulle LO förlora den plattformen skulle organisationens förmåga att förändra politiska beslut, som berör LO-medlemmarna, försvagas. Så frågan man kan ställa sig är vad som den bakomliggande förklaringen till att Bengt Göransson tycker att LO och Socialdemokraterna ska klippa de organisatoriska banden? Är det möjligen så att det finns ett politiskt intresse från Göransson att försvaga den svenska arbetarrörelsen? Om så är fallet så voro det mer klädsamt att redovisa det. Men en försvagad arbetarrörelse är knappast till fördel för LO-medlemmarna när den politiska och ekonomiska makten i dagens Sverige är koncentrerad till en liten grupp av människor hemmahörande i den svenska borgerligheten.

Martin Tunström (s)
Kassör SSU Helsingborg

Andra skriver intressant om: Politik, Socialdemokraterna, Socialdemokratin, SSU, LO, facket, partiet,  samarbete, fackpolitisk kamp, argumentationsfel

Min förhoppning är att flera delar  av arbetarrörelsen så som SSU, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, LO, Arbetarrörelsens tankesmedja mfl. använder sig av ABF Play. Särskilt intressant hade det varit om Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB) valt att publicera det videomaterial som återfinns i deras förvar och som utgör en värdefull skatt för den svenska arbetarrörelsen. Jag har då särskilt de valfilmer som Socialdemokraterna tog fram under 20-, 30-, 40- och 50-talen, och som Statens ljud- och bildarkiv bifogade i sin publikation ”Medier & Politik – Om Arbetarrörelsens mediestrategier under 1900-talet” som DVD-skivor, i åtanke. Men även andra glimtar av den svenska arbetarrörelsen som i huvudsak kan återfinnas på SVT:s satsnings ”Öppet arkiv” i form av debatter och nyheter där rörelsens förgrundsgestalter tar plats.

I senaste numret av ABF:s tidskrift ”Fönstret” menar dessutom ABF:s  Herman Geijer att man har för avsikt att sända live på hemsidan. Detta hade varit särskilt intressant för de tidigare nämnda organisationen. Genom att sända parti- och organisationskongresser på ABF Play kan fler människor ta del av vad som händer på de högsta beslutande organen inom arbetarrörelsen.  Möjligheterna förefaller vara oändliga. Endast ABF:s medlemsorganisationer sätter gränserna. Ämnen ur en rad olika perspektiv kan illustreras av ABF Play om man har tid och lust. Jag har i alla fall för avsikt att verka för att ABF Play börjar användas i min egen SSU-kommun. Särskilt nu när projektorn och ljudanläggningen i SSU-lokalen är uppmonterade.

Andra skriver intressant om: ABF, ABF Play, media, video, Fönstret, Socialdemokraterna, SSU, Vänsterpartiet, LO, Arbetarrörelsens tankesmedja, Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Herman Geijer

Genom Youtube blir jag uppmärksam på att det Europeiska arbetarpartiet (EAP) har tagit fram en film om sig själv som enligt partiets pressmeddelande inneburit ”att Sverige har fått sin första dokumentärfilm över sin modernaste historia.”1 Anledningen till att jag blev intresserad av filmen är därför att den ger en bild av förhållandet mellan EAP och Olof Palme under 1970- och 1980-talen ur EAP:s perspektiv.2 Efter ha sett filmen kan den enligt min mening rakt av avfärdas som en fortsättning på EAP:s hatpropaganda mot Olof Palme.

Delen som behandlar Palme inleds med videoklipp som illustrerar Palmes internationella engagemang för tredje (och andra) världen och hur videons speakerröst börjar tala om bilden av Palmes som ”solidaritetskämpe, krigsmotståndare, och u-ländernas vän” . 3 Det är också det som är det bärande temat för partiets kritik mot Palme. För att förstå varför måste man vara på det klara med att logiken bakom EAP:s samhällskritik handlar om att ledande internationella statsmän och organisationer enligt EAP förhindrar/fördröjer utvecklingsländernas väg mot att bli en del av den industrialiserade världen och där med bidrar till massdöd i utvecklingsländerna. (eftersom ländernas underutveckling förhindrar dem från att bygga upp en tillfredsställande sjukvårdsapparat och bedriva en god socialpolitik och det är här EAP:s politik kommer in i bilden med magnettåg, fusionskraftverk och andra förslag.) Enligt EAP ger Palme uttryck för en falsk internationell solidaritet med utvecklingsländerna i och med att han vill förvägra dem utveckling.

Det är därför speakerrösten, från att talat om Palmes internationella solidaritetsarbete, en kort stund senare något barnsligt börjar tala om att (”lille”) Olof Palme skulle ha varit den mest framträdande inom familjen von Knieriem sedan dennes släkting, och enligt EAP, nazipampen August von Knieriem stod åtalad (men frikänd) i Nürnberg 1947.4 Det hela illustreras med att en bild föreställande August von Knieriem förs in i en bild på Palme då han blivit utnämnd till statsråd.5 Partiet antyder därför att det skulle finns en direkt linje mellan ”nazipampen” August von Knieriem engagemang i IG Farben6  till Palmes internationella engagemang. På vilket sätt den unge Olof Palme har med August von Knieriems förehavande under 30 och 40-talen att göra kan man ju ställa sig frågande till? Palme var vid krigsslutet 18 år och var under merparten av tiden (1933 – 1945) ett barn eller i yngre tonåren.  Måhända att EAP tror på någon slags arvsynd? Eller att ”onkel August” vid stunder med den unge Olof Palme förmedlade sitt budskap.

För att koppla samman det hela med varandra pekar partiet på Olof Palmes tal vid FN:s miljökonferens 1972 i Stockholm. Genom att klippa ut delar av Palmes tal försöker EAP ge bild av Palme som en person som vill förhindra utvecklingsländerna från att uppnå samma utvecklingsnivå med industriländerna.  Men det förefaller inte som att EAP ha hört hela talet när de anger Palmes tal som ett bevis för Palmes utvecklingsfientlighet. Eller så väljer de medvetet att bortse från de delar av talet som går emot EAP:s föreställning om Olof Palme. Istället pekar Palme i talet på att ”tillväxt blir det även i fortsättningen. Detta kan vi och skall vi inte försöka undvika”7, att ”vi behöver en avsevärd ökning av antalet enheter för omvandling av atomenergi till elektricitet” 8 och att ”vi behöver avsevärt ökat stöd till forskningen om vätekraft”.  9 Särskilt de två sistnämnda punkterna är ju något som ligger EAP närma om hjärtat.  Men visst, EAP kan ju försöka få ihop den delen av Palmes tal där denna talar om vikten av ”internationell spridning av tekniskt kunnande om omvandling av kol till flytande bränsle”10 till sin släktings förehavanden  i IG Farben11 och där med bevisa Palmes nationalsocialistiska böjelser.

När Palme för övrigt i samma tal menar att vi inte har ”råd med en laissez-faire teknologi”12 (Som EAP använder som bevis för sin kritik för att Palme skulle motsätta sig teknologisk och ekonomisk utveckling) så bygger det inte på en allmän motvilja mot teknik. Även EAP borde vara medveten om att all teknologi inte är av godo. Genom politiken styr vi och reglerar vi med lagar hur resurstilldelningen för utvecklingen av ny teknik ska gestalta sig. Samtidigt kan det vara väl värt att påpeka att Palme i sitt tal pekar på att problemen förbundna med miljöproblemen kan lösas.

Som ytterligare förklaring till EAP:s ”kritik” mot Palme anger speakerrösten att det beror på att Palme skulle propagera för nolltillväxt på energiområdet  och  ”att världen inte skulle utvecklas”.13 Några bevis för påståendet om att Palme skulle motsätta sig en ekonomisk och industriell utveckling i utvecklingsländerna saknar förstås EAP. Kritiken vid den av FN arrangerade miljökonferensen i Stockholm 1972 från Palme riktades mot i huvudsak industriländerna. (Vapenupprustning, utfiskningen av haven, användandet av miljögifter mm.) Istället menade Palme, vilket jag nämnde tidigare, att ”tillväxt blir det även i fortsättningen. Detta kan vi och skall vi inte försöka undvika.”

När det gäller energipolitiken i Sverige är det rätt och riktigt att Palme och Socialdemokraterna pläderade för en oförändrad ökningstakt vid förbrukningen av energi vid 90-talets början. Men detta först sedan hela den svenska kärnkraftsparken byggts ut i Sverige. Då blir det hela mer förståeligt. Under regeringarna Erlander14 och Palme beslutades det dessutom om att bygga svenska kärnkraftverk. Där med kommer EAP:s dåligt underbyggda argumentering på skam. Det hör även till utvecklingen att man vid ett visst stadium inte är i ett lika stort behov av ytterligare tillförsel av elektrisk kraft. Det behöver inte innebära att man motsätter ekonomisk/industriell utveckling/tillväxt. Samtidigt är det väl värt att peka på att Palme verkade under en tid då motståndet mot kärnkraften formulerades och kanaliserades. Det var inom Centerpartiet kritiken mot kärnkraften växte fram, b.la. vid Centerstämman 1973.  I regeringen Palmes proposition 1975 om energihushållningen kan man istället läsa att:

”De konsekvenser som ett stopp av idrifttagna kärnkraftstationer skulle medföra, eller som successivt skulle inträda om vi stoppade utbyggandet av påbörjade kärnkraftstationer, skulle bli ytterst allvarliga för vår syssel­sättning och vår samhällsutveckling. Vi skulle inom de närmaste åren få räkna med omfattande restriktioner i användningen av elektrisk kraft och risk för arbetslöshet för ca 10 000 personer enbart inom de av kärnkraft-utbyggnaden direkt berörda företagen. Dessutom skulle vi, som jag nyss har berört, frånhända oss handlingsfrihet inför den fortsatta utvecklingen. Det finns ingen med teknikens hjälp framställd energiform som är helt riskfri eller som inte har nackdelar av olika slag. Det gäller såväl fossila bränslen som vattenkraft och kärnkraft. Utsikterna att komma till rätta med de risker som är förbundna med kärnkraften kan betecknas som relativt goda. Skulle det komma fram nya informationer som visar att dessa slutsatser är oriktiga måste vi självfallet vara beredda att ompröva vårt ställnings­tagande. Såvitt nu kan bedömas finns det emellertid inte anledning tro att så kommer att ske. Vi bör därför låta det tidigare beslutade kärnkraftsprogrammet fortgå enligt hittills beviljade tillstånd.”15

Året efter, vid riksdagsdebatten den 28 april 1976, krävde Fälldin att ”kärn­kraftsutbyggnaden skall avbrytas. De aggregat som ännu inte är påbörjade skall inte sättas i gång. De som är under byggnad avbryts så snart av­lösning av kontrakt medger detta. För de fem aggregat som är i drift upprättas en beredskapsplan för successiv avveckling. När denna plan är färdig sätts den i kraft, om kärnkraftens säkerhetsfrågor icke har kunnat lösas.”16 Detta motsatte sig Olof Palme och den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Under hela valrörelsen det året efterfrågade Palme en borgerlig energipolitik eftersom de två andra borgerliga partierna (Folkpartiet och Moderaterna) anslöt sig till den socialdemokratiska regeringens utbyggnad av kärnkraften. Något enat borgerligt energipolitisk manifest presenterades aldrig. Detta är förmodligen förklaringen till att regeringen Fälldin avgick i oktober 1978.17

Intressant nog ger själva videoproduktionen från EAP en bild av det hat som EAP riktade mot Palme under 1970 och 1980-talen. En av stillbilderna i videon, som förefaller härröra från 1980-talet, visar hur EAP på ett plakat med den retoriska frågan om Palme är fascist undrar varför Palme går ”till val på samma ekonomiska program som Hitler”.18 På ett annat plakat i samma stillbild menar EAP att ”löntagarfonder är fascism”19 och undrar även där om Palme är fascist.20 Att EAP efter Palmemordet blev intressant för utredarna är därför inte så konstigt.21 Videon ger dessutom en bild av dagens hat från EAP:s mot Palme. I en av sekvenserna påstår man att ”Palme använde sin totala tillgång över landets medie för att utmåla sig själv som en sann demokrat och fattigas vän. LaRoucherörelsen i Sverige, EAP, avslöjade att det här var en ren lögn och förklarade för svenska folket vilken roll Palme hade spelat i att montera ner den fysiska ekonomin som byggts upp framförallt efter andra världskriget. ”22 De konspiratoriska påståendena om att den dåvarande demokratiskt valde statsministern skulle ha total tillgång till landest media och att denna inte skulle vara demokrat visar på att EAP fortfarande odlar ett hat mot Palme.

Hade inte EAP och dess internationella förgreningar hemfallit till ledarkult och förgrovat opinionsbildade arbete (Där man ideligen kopplar samman människor och organisationer på nazism, fascism mm.)  så kunde man spelat en positivt kraft  i debatten kring mänskligenheten och dess utveckling. Magnettåg, fusionskraftverk och en framtida exploatering av planeterna/månarna i vårt solsystem är intressanta och angelägna frågor att lyfta upp i debatten. Men i och med man intar en en sådan oförsonlig ståndpunkt i den samhällspolitiska debatten tar ingen dem på allvar. Därför är det inte svårt att ansluta sig till SOU 2002:19 konstaterande att EAP ”genom besynnerliga utspel, konspirationsteorier samt grova personangrepp har partiet och dess underorganisationer i hög grad på egen hand omöjliggjort det mesta av tänkbart inflytande över det politiska skeendet.”23  Vid riksdagsvalet 2006 erhöll Europeiska arbetarpartiet 86 röster, med stor sannolikhet slutar det säkert på liknande nivå vid årets riksdagsval om partiet fortsätter på samma utslagna väg. En ny propagandavideo hjälper föga.

Andra skriver intressant om: August von Knieriem, demokrati, ekonomi, energipolitik, Europeiska arbetarpartiet, IG Farben, kärnkraft, konspirationsteorier, LaRouche, LaRoucherörelsen, Nürnbergrättegången, Olof Palme, politik, Socialdemokraterna, teknik

1. Europeiska Arbetarpartiet, pressmeddelande om dokumentärfilmen ”Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP”, 100624.
2. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. Se avsnittet ”Striden om Sverige: EAP mot Palme och nolltillväxtfacisterna”. 18:04 minuter in i videon.
3. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 18:38 minuter in i videon.
4. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 19:40 minuter in i videon.
5. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 19:40 minuter in i videon.
6. Som bekant bidrog IG Farben till att Tysklands tillgångar till drivmedel under kriget förbättrades genom företagets produktion av syntetisk bensin. Företaget producerade även nödvändiga kemikaliska produkter till den tyska vapenindustrin. Ett delägt företag (Deutsche Gesellschaft für Schädlingsbekämpfung) till IG Farben framställde också den giftgas (Zyklon B) som användes för att gasa ihjäl människor i de tyska förintelselägren. Se s. 160 – 162 i Hitler och IG Farben – En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten.
7. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
8. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
9. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
10. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
11. För IG Farben och syntetisk bensin se Hitler och IG Farben – En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten, av Joseph Borkin, jurist och tidigare chef för  patent- och kartellsektionen i USA:s justitiedepartements antitrustdivision.  Utgiven av  Tidens förlag. Boken ger också en en bild av August von Knieriems förehavanden i IG Farben
12. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
13. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 22:36 minuter in i videon.
14. Som Palme var en del utav, både som tjänsteman nära Erlander, och senare som politiker. Följande uppdrag hade Palme under Tage Erlander: sekreterare vid statsrådsberedningen, byråchef, konsultativt statsråd, kommunikationsminister och utbildningsminister. I sammanhanget kan jag nämna en mer vetenskaplig redovisning av Palme än den som EAP givit i sin video. Nämligen de två böckerna ”I takt med tiden – Olof Palme 1927 – 1969” (2008) och ”När vinden vände – Olof Palme 1969 – 1986” (2009), av Kjell Östberg, professor i historia.
15. Riksdagen, regeringens proposition om energihushållningen m.m. 1975:30, beslutad den 27 februari 1975, s. 19 – 20.
16. Riksdagen, protokoll 1975/76:111, onsdagen den 28 april 1976, 4 § Energihushållningen, m. m. s. 114.
17. Riksdagens protokoll 1978/79:21 onsdagen den 25 oktober, se statsminister Ola Ullstens (fp) inledningsanförande där denna förklarar att orsaken till att trepartiregeringen avgick var pga. ”energifrågan och de spänningar den åstadkom mellan och delvis inom partierna.”
18. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 24:00 minuter in i videon.
19. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 24:00 minuter in i videon.
20. För mer kring Palmehatat se SOU 2002:91, Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002. Se kapital 5, s. 274 – 278.
21. Se SOU 1999:88. Granskningskommissionens betänkande i anledning av Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme. Se kapitel 5, s. 512.
22. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 22:49 minuter in i videon.
23. SOU 2002:91, Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002. Se kapital 5, s. 267.