Men arbetarrörelsen fortsatte det politiska arbetet för att demokratin inte enbart skulle stanna vid de formella rättigheterna. Under många år byggde Socialdemokratin vidare genom att med en rad offentliga åtaganden bygga upp den sociala demokratin. Genom offentlig finansierade verksamheter, transfereringssystem, socialförsäkringssystem och arbetslöshetsförsäkring kan medborgarna i vårt land åtnjuta ett av världens mest omfattande välfärdssystem.

När väl den sociala demokratin fått sitt fotfäste och dess effekter fick genomslag väcktes frågan om mer genomgripande förändringar när det gällde det ekonomiska livet i det svenska samhället. Demokratins ideal kunde inte endast stanna vid fabriksportarna, som man en gång uttryckte det. Kritik mot maktkoncentration inom det svenska näringslivet väcktes också genom motioner i olika fackförbund inom LO-kollektivet. Genom lagarna LAS och MBL inskränkte lagstiftarna kapitalägarnas inflytande och arbetets styrkeförhållande till kapitalet stärktes under 1970-talet. På 1980-talet införde den socialdemokratiska regeringen fem kollektivt ägda och förvaltade investeringsfonder vars syfte bland annat var att medverka till att den ekonomiska maktkoncentrationen i det svenska samhället minskade.

Sedan dess har det politiska arbetet för den ekonomiska demokratins genomförande i vårt land avstannat. Dels förlorade Socialdemokratin regeringsinnehavet 1991, och dels medverkade den ekonomiska krisen under 90-talets början till att Socialdemokratin inriktade sig på att sanera den svenska ekonomin. 1992 avvecklade dessutom den borgerliga fyrpartiregeringen tillsammans med Ny Demokrati de fem kollektiva löntagarfonderna.

Maktkoncentrationen kvarstår dessutom när det gäller förmögenheterna. 2012 hade de fem procent av de med störst innehav omkring 77 procent av aktieförmögenheten (SCB, 2013). Merparten av Sveriges befolkning är fortfarande för sin försörjning beroende av lönearbete även om arbetets karaktär förändrats och industrins andel av sysselsättningen minskat till förmån för tjänstesektorn. Konflikten mellan arbete och kapital består alltjämt. Det får effekter på det politiska planet.

Därför behövs det en nytändning inom Socialdemokratin när det gäller det politiska arbetet för den ekonomiska demokratins genomförande. Visserligen utgör den politiska visionen om full sysselsättning den viktigaste politiska ambitionen för svensk socialdemokrati. Men samtidigt har den svenska ekonomin återhämtat sig. Under många år har statsfinanserna redovisat överskott, statsskuldens andel av BNP minskat och Sverige som nation har klättrat i OECDs så kallade välståndslista.

Genom tillsättandet av en parlamentarisk beredning kring hur den ekonomiska maktkoncentrationen kan brytas och hur den ekonomiska demokratin kan genomföras kan socialdemokratin på nytt driva på politiska arbetat för en demokratisering av det ekonomiska livet. Utgångspunkten för den parlamentariska beredningen är att demokratiseringen ska ske genom någon form av kollektiv kapitalbildning.

Vi inser att förslaget kommer väcka motstånd inom den svenska borgerligheten och inom det svenska näringslivet. Så var fallet vid den så kallad planhushållningsdebatten, och så var också fallet när socialdemokratin gick till val om löntagarfondernas införande. Samtidigt är det viktigt att stå fast vid sina grundläggande idéer. Den som öppet godtagit den demokratiska likvärdighetsprincipen, kan inte sedan efter sitt behag avgränsa dess tillämpning till vissa livsområden, som Olof Palme poängterade i ett av sina tal genom att citera forna finansministern Ernst Wigforss.

Den typ av konstruktion som föresvävar oss är en eller flera medborgarfond/er. Medborgarfonder, och inte löntagarfonder, eftersom ägarskapet ska vara kopplat till medborgarskap och inte genom att man är sysselsatt eller inte. Genom offentliga val till fonden/derna öppnar man upp för ett fjärde val. På så stärker vi fondernas demokratiska legitimitet och där med dess förankring hos folkflertalet. Finansieringen ska ske genom att när det föreligger överskott i socialförsäkringssystemet ska de här medlen tillföras medborgarfonden/derna. På så sätt undviker man allt för onödig konfrontation med det svenska näringslivet.

Den avkastning som blir fallet vid utdelningen från de aktier som medborgarfonden/derna förvaltar ska användas för att bland annat stärka upp det svenska pensionssystemet. Det här kan vara en av många vägar socialdemokratin kan gå för att i reformistisk anda förverkliga ekonomisk demokrati.

Martin Tunström
Ordförande S-Studenter Helsingborg

Robin Enander 
Juriststudent

[Publicerad i tidskriften Libertas antologi nummer 6, 2016.

Men en del av argument som anförs innehåller dock sakfel. Göransson åberopar t.ex. att det är en demokratisk princip att man själv ska få avgöra vilken politisk rörelse man vill stödja och antyder därmed att så inte är fallet för medlemmarna. Men det är fel. Dels har man som presumtiv medlem möjlighet att avstå från att ansluta sig till ett fackförbund som stödjer en annan ideell förening. För det andra har det stöd som utgår från LO till SAP fattats i demokratisk ordning vid de beslutande organen inom LO.

Eftersom vi har föreningsfrihet i Sverige utgår jag från att Göransson i demokratisk anda respekterar de beslut inom LO som har tagits i demokratisk ordning av medlemmarnas representanter. Att antalet LO-medlemmar som röstar på SAP minskar är sant, men de utgör fortfarande 50 procent. I övrigt betraktar jag inte inskränkt möjlighet för LO-medlemmarna att få igenom politiska förslag som en förnyelse utan, för att använda ett mindre floskelbetungat ord, som en försämring. Vad Bodström anser i frågan lägger jag ingen större vikt kring.

Martin Tunström (s)
Kassör SSU Helsingborg

Publicerad i Helsingborgs Dagblad den 4 juli 2011.

Andra skriver intressant om: Politik, fackpolitisk samverkan, facket, LO, SAP, Socialdemokraterna, Landsorganisationen, Bengt Göransson, demokrati, beslut, föreningsfrihet, Thomas Bodström

Genom Youtube blir jag uppmärksam på att det Europeiska arbetarpartiet (EAP) har tagit fram en film om sig själv som enligt partiets pressmeddelande inneburit ”att Sverige har fått sin första dokumentärfilm över sin modernaste historia.”1 Anledningen till att jag blev intresserad av filmen är därför att den ger en bild av förhållandet mellan EAP och Olof Palme under 1970- och 1980-talen ur EAP:s perspektiv.2 Efter ha sett filmen kan den enligt min mening rakt av avfärdas som en fortsättning på EAP:s hatpropaganda mot Olof Palme.

Delen som behandlar Palme inleds med videoklipp som illustrerar Palmes internationella engagemang för tredje (och andra) världen och hur videons speakerröst börjar tala om bilden av Palmes som ”solidaritetskämpe, krigsmotståndare, och u-ländernas vän” . 3 Det är också det som är det bärande temat för partiets kritik mot Palme. För att förstå varför måste man vara på det klara med att logiken bakom EAP:s samhällskritik handlar om att ledande internationella statsmän och organisationer enligt EAP förhindrar/fördröjer utvecklingsländernas väg mot att bli en del av den industrialiserade världen och där med bidrar till massdöd i utvecklingsländerna. (eftersom ländernas underutveckling förhindrar dem från att bygga upp en tillfredsställande sjukvårdsapparat och bedriva en god socialpolitik och det är här EAP:s politik kommer in i bilden med magnettåg, fusionskraftverk och andra förslag.) Enligt EAP ger Palme uttryck för en falsk internationell solidaritet med utvecklingsländerna i och med att han vill förvägra dem utveckling.

Det är därför speakerrösten, från att talat om Palmes internationella solidaritetsarbete, en kort stund senare något barnsligt börjar tala om att (”lille”) Olof Palme skulle ha varit den mest framträdande inom familjen von Knieriem sedan dennes släkting, och enligt EAP, nazipampen August von Knieriem stod åtalad (men frikänd) i Nürnberg 1947.4 Det hela illustreras med att en bild föreställande August von Knieriem förs in i en bild på Palme då han blivit utnämnd till statsråd.5 Partiet antyder därför att det skulle finns en direkt linje mellan ”nazipampen” August von Knieriem engagemang i IG Farben6  till Palmes internationella engagemang. På vilket sätt den unge Olof Palme har med August von Knieriems förehavande under 30 och 40-talen att göra kan man ju ställa sig frågande till? Palme var vid krigsslutet 18 år och var under merparten av tiden (1933 – 1945) ett barn eller i yngre tonåren.  Måhända att EAP tror på någon slags arvsynd? Eller att ”onkel August” vid stunder med den unge Olof Palme förmedlade sitt budskap.

För att koppla samman det hela med varandra pekar partiet på Olof Palmes tal vid FN:s miljökonferens 1972 i Stockholm. Genom att klippa ut delar av Palmes tal försöker EAP ge bild av Palme som en person som vill förhindra utvecklingsländerna från att uppnå samma utvecklingsnivå med industriländerna.  Men det förefaller inte som att EAP ha hört hela talet när de anger Palmes tal som ett bevis för Palmes utvecklingsfientlighet. Eller så väljer de medvetet att bortse från de delar av talet som går emot EAP:s föreställning om Olof Palme. Istället pekar Palme i talet på att ”tillväxt blir det även i fortsättningen. Detta kan vi och skall vi inte försöka undvika”7, att ”vi behöver en avsevärd ökning av antalet enheter för omvandling av atomenergi till elektricitet” 8 och att ”vi behöver avsevärt ökat stöd till forskningen om vätekraft”.  9 Särskilt de två sistnämnda punkterna är ju något som ligger EAP närma om hjärtat.  Men visst, EAP kan ju försöka få ihop den delen av Palmes tal där denna talar om vikten av ”internationell spridning av tekniskt kunnande om omvandling av kol till flytande bränsle”10 till sin släktings förehavanden  i IG Farben11 och där med bevisa Palmes nationalsocialistiska böjelser.

När Palme för övrigt i samma tal menar att vi inte har ”råd med en laissez-faire teknologi”12 (Som EAP använder som bevis för sin kritik för att Palme skulle motsätta sig teknologisk och ekonomisk utveckling) så bygger det inte på en allmän motvilja mot teknik. Även EAP borde vara medveten om att all teknologi inte är av godo. Genom politiken styr vi och reglerar vi med lagar hur resurstilldelningen för utvecklingen av ny teknik ska gestalta sig. Samtidigt kan det vara väl värt att påpeka att Palme i sitt tal pekar på att problemen förbundna med miljöproblemen kan lösas.

Som ytterligare förklaring till EAP:s ”kritik” mot Palme anger speakerrösten att det beror på att Palme skulle propagera för nolltillväxt på energiområdet  och  ”att världen inte skulle utvecklas”.13 Några bevis för påståendet om att Palme skulle motsätta sig en ekonomisk och industriell utveckling i utvecklingsländerna saknar förstås EAP. Kritiken vid den av FN arrangerade miljökonferensen i Stockholm 1972 från Palme riktades mot i huvudsak industriländerna. (Vapenupprustning, utfiskningen av haven, användandet av miljögifter mm.) Istället menade Palme, vilket jag nämnde tidigare, att ”tillväxt blir det även i fortsättningen. Detta kan vi och skall vi inte försöka undvika.”

När det gäller energipolitiken i Sverige är det rätt och riktigt att Palme och Socialdemokraterna pläderade för en oförändrad ökningstakt vid förbrukningen av energi vid 90-talets början. Men detta först sedan hela den svenska kärnkraftsparken byggts ut i Sverige. Då blir det hela mer förståeligt. Under regeringarna Erlander14 och Palme beslutades det dessutom om att bygga svenska kärnkraftverk. Där med kommer EAP:s dåligt underbyggda argumentering på skam. Det hör även till utvecklingen att man vid ett visst stadium inte är i ett lika stort behov av ytterligare tillförsel av elektrisk kraft. Det behöver inte innebära att man motsätter ekonomisk/industriell utveckling/tillväxt. Samtidigt är det väl värt att peka på att Palme verkade under en tid då motståndet mot kärnkraften formulerades och kanaliserades. Det var inom Centerpartiet kritiken mot kärnkraften växte fram, b.la. vid Centerstämman 1973.  I regeringen Palmes proposition 1975 om energihushållningen kan man istället läsa att:

”De konsekvenser som ett stopp av idrifttagna kärnkraftstationer skulle medföra, eller som successivt skulle inträda om vi stoppade utbyggandet av påbörjade kärnkraftstationer, skulle bli ytterst allvarliga för vår syssel­sättning och vår samhällsutveckling. Vi skulle inom de närmaste åren få räkna med omfattande restriktioner i användningen av elektrisk kraft och risk för arbetslöshet för ca 10 000 personer enbart inom de av kärnkraft-utbyggnaden direkt berörda företagen. Dessutom skulle vi, som jag nyss har berört, frånhända oss handlingsfrihet inför den fortsatta utvecklingen. Det finns ingen med teknikens hjälp framställd energiform som är helt riskfri eller som inte har nackdelar av olika slag. Det gäller såväl fossila bränslen som vattenkraft och kärnkraft. Utsikterna att komma till rätta med de risker som är förbundna med kärnkraften kan betecknas som relativt goda. Skulle det komma fram nya informationer som visar att dessa slutsatser är oriktiga måste vi självfallet vara beredda att ompröva vårt ställnings­tagande. Såvitt nu kan bedömas finns det emellertid inte anledning tro att så kommer att ske. Vi bör därför låta det tidigare beslutade kärnkraftsprogrammet fortgå enligt hittills beviljade tillstånd.”15

Året efter, vid riksdagsdebatten den 28 april 1976, krävde Fälldin att ”kärn­kraftsutbyggnaden skall avbrytas. De aggregat som ännu inte är påbörjade skall inte sättas i gång. De som är under byggnad avbryts så snart av­lösning av kontrakt medger detta. För de fem aggregat som är i drift upprättas en beredskapsplan för successiv avveckling. När denna plan är färdig sätts den i kraft, om kärnkraftens säkerhetsfrågor icke har kunnat lösas.”16 Detta motsatte sig Olof Palme och den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Under hela valrörelsen det året efterfrågade Palme en borgerlig energipolitik eftersom de två andra borgerliga partierna (Folkpartiet och Moderaterna) anslöt sig till den socialdemokratiska regeringens utbyggnad av kärnkraften. Något enat borgerligt energipolitisk manifest presenterades aldrig. Detta är förmodligen förklaringen till att regeringen Fälldin avgick i oktober 1978.17

Intressant nog ger själva videoproduktionen från EAP en bild av det hat som EAP riktade mot Palme under 1970 och 1980-talen. En av stillbilderna i videon, som förefaller härröra från 1980-talet, visar hur EAP på ett plakat med den retoriska frågan om Palme är fascist undrar varför Palme går ”till val på samma ekonomiska program som Hitler”.18 På ett annat plakat i samma stillbild menar EAP att ”löntagarfonder är fascism”19 och undrar även där om Palme är fascist.20 Att EAP efter Palmemordet blev intressant för utredarna är därför inte så konstigt.21 Videon ger dessutom en bild av dagens hat från EAP:s mot Palme. I en av sekvenserna påstår man att ”Palme använde sin totala tillgång över landets medie för att utmåla sig själv som en sann demokrat och fattigas vän. LaRoucherörelsen i Sverige, EAP, avslöjade att det här var en ren lögn och förklarade för svenska folket vilken roll Palme hade spelat i att montera ner den fysiska ekonomin som byggts upp framförallt efter andra världskriget. ”22 De konspiratoriska påståendena om att den dåvarande demokratiskt valde statsministern skulle ha total tillgång till landest media och att denna inte skulle vara demokrat visar på att EAP fortfarande odlar ett hat mot Palme.

Hade inte EAP och dess internationella förgreningar hemfallit till ledarkult och förgrovat opinionsbildade arbete (Där man ideligen kopplar samman människor och organisationer på nazism, fascism mm.)  så kunde man spelat en positivt kraft  i debatten kring mänskligenheten och dess utveckling. Magnettåg, fusionskraftverk och en framtida exploatering av planeterna/månarna i vårt solsystem är intressanta och angelägna frågor att lyfta upp i debatten. Men i och med man intar en en sådan oförsonlig ståndpunkt i den samhällspolitiska debatten tar ingen dem på allvar. Därför är det inte svårt att ansluta sig till SOU 2002:19 konstaterande att EAP ”genom besynnerliga utspel, konspirationsteorier samt grova personangrepp har partiet och dess underorganisationer i hög grad på egen hand omöjliggjort det mesta av tänkbart inflytande över det politiska skeendet.”23  Vid riksdagsvalet 2006 erhöll Europeiska arbetarpartiet 86 röster, med stor sannolikhet slutar det säkert på liknande nivå vid årets riksdagsval om partiet fortsätter på samma utslagna väg. En ny propagandavideo hjälper föga.

Andra skriver intressant om: August von Knieriem, demokrati, ekonomi, energipolitik, Europeiska arbetarpartiet, IG Farben, kärnkraft, konspirationsteorier, LaRouche, LaRoucherörelsen, Nürnbergrättegången, Olof Palme, politik, Socialdemokraterna, teknik

1. Europeiska Arbetarpartiet, pressmeddelande om dokumentärfilmen ”Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP”, 100624.
2. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. Se avsnittet ”Striden om Sverige: EAP mot Palme och nolltillväxtfacisterna”. 18:04 minuter in i videon.
3. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 18:38 minuter in i videon.
4. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 19:40 minuter in i videon.
5. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 19:40 minuter in i videon.
6. Som bekant bidrog IG Farben till att Tysklands tillgångar till drivmedel under kriget förbättrades genom företagets produktion av syntetisk bensin. Företaget producerade även nödvändiga kemikaliska produkter till den tyska vapenindustrin. Ett delägt företag (Deutsche Gesellschaft für Schädlingsbekämpfung) till IG Farben framställde också den giftgas (Zyklon B) som användes för att gasa ihjäl människor i de tyska förintelselägren. Se s. 160 – 162 i Hitler och IG Farben – En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten.
7. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
8. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
9. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
10. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
11. För IG Farben och syntetisk bensin se Hitler och IG Farben – En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten, av Joseph Borkin, jurist och tidigare chef för  patent- och kartellsektionen i USA:s justitiedepartements antitrustdivision.  Utgiven av  Tidens förlag. Boken ger också en en bild av August von Knieriems förehavanden i IG Farben
12. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Olof Palmes arkiv, Anförande inför Förenta nationernas miljökonferens den 6 juli 1972 (Översättning till svenska), s. 5. Volymnummer i Palmes arkiv: 2.4.0 : 038.
13. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 22:36 minuter in i videon.
14. Som Palme var en del utav, både som tjänsteman nära Erlander, och senare som politiker. Följande uppdrag hade Palme under Tage Erlander: sekreterare vid statsrådsberedningen, byråchef, konsultativt statsråd, kommunikationsminister och utbildningsminister. I sammanhanget kan jag nämna en mer vetenskaplig redovisning av Palme än den som EAP givit i sin video. Nämligen de två böckerna ”I takt med tiden – Olof Palme 1927 – 1969” (2008) och ”När vinden vände – Olof Palme 1969 – 1986” (2009), av Kjell Östberg, professor i historia.
15. Riksdagen, regeringens proposition om energihushållningen m.m. 1975:30, beslutad den 27 februari 1975, s. 19 – 20.
16. Riksdagen, protokoll 1975/76:111, onsdagen den 28 april 1976, 4 § Energihushållningen, m. m. s. 114.
17. Riksdagens protokoll 1978/79:21 onsdagen den 25 oktober, se statsminister Ola Ullstens (fp) inledningsanförande där denna förklarar att orsaken till att trepartiregeringen avgick var pga. ”energifrågan och de spänningar den åstadkom mellan och delvis inom partierna.”
18. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 24:00 minuter in i videon.
19. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 24:00 minuter in i videon.
20. För mer kring Palmehatat se SOU 2002:91, Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002. Se kapital 5, s. 274 – 278.
21. Se SOU 1999:88. Granskningskommissionens betänkande i anledning av Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme. Se kapitel 5, s. 512.
22. Videoproduktion, Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige – EAP – Man kan inte lura hela folket, hela tiden. Utgiven av EAPTV den 24 juni 2010. 22:49 minuter in i videon.
23. SOU 2002:91, Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002. Se kapital 5, s. 267.

I förgår blev jag uppringd och intervjuad av Helsingborgs Dagblads nöjesjournalist Magnus Ransheim. Han ville veta hur SSU här i Helsingborg ställer sig till Ångfärjestationens framtid. Frågan har blivit aktuell i och med det att Helsingborgs stad den 27 januari presenterade det vinnande förslaget för stadens markanvisningstävling för området Ångfärjan. Idag är hela området i stort sett en tråkig parkeringsplats på en landets mest attraktiva platser. Undantaget är Ångefärjstationen där ”The Tivoli” bedriver en mycket uppskattad verksamhet. Enligt det vinnande förslaget så öppnar man upp för en flytt av Ångfärjan från sin nuvarande plats till andra sidan om Hamntorget. (se bilden ovan)

Eftersom SSU i Helsingborg inte tagit något beslut kring Ångfärjans framtid så kunde jag inte heller säga att SSU-kommunen har en ståndpunkt. Men jag berättade att vi ska ha ett söndagsmöte nu i veckan och att jag skulle ta ett initiativ till en debatt om Ångfärjan. Jag pekade dock på att jag har uppfattat att det som att många i SSU snarare föredrar en flytt av Ångfärjan framför en rivning. Det är en viktig markering eftersom det funnits personer som tyckt att en rivning av Ångfärjan hade varit mer aktuell. Samtidigt påpekade jag att det finns fördelar med den nya platsen, dvs. att man får ett helt trädäck mot inre hamnen där ett café kan ha uteservering och att det kommer finnas möjlighet för en utomhusarena på samma trädäck.

Kritiken så som jag förstått den är att många anser är att verksamheten kommer bli lidande under den period som flytten genomförs, och att delar av Ångfärjan kommer rivas. Rivningen innebär att delar av verksamheten kommer försvinna. Den kritiken kan jag förstå. men när jag studerar själva modellen för det vinnande förslaget så ser jag att det finns möjlighet rent utrymmesmässigt att flytta hela Ångfärjestationen till den föreslagna platsen. Om det sedan är tekniskt genomförbart  låter jag vara osagt.

När det sedan gäller själva tidsåtgången för flytten av Ångfärjan har jag inte sett några angivna datum för när flytten ska påbörjas och när flytten kommer ses som genomförd. Därför är det svårt att bilda sig en uppfattning. Dock verkar en del tro att det flytten kommer vara klar när själva projektet är klart, dvs om ”fem år från det att markanvisningstävlingen är avslutad”. (Juryns rekommendation, pdf) Problemet med det påståendet är att Ångfärjan måste bort innan man börjar bygga det föreslagna kongresscentret. Därför kommer det definitivt INTE ta fem år att flytta Ångfärjan. Man måste nämligen räkna in själva byggperioden för kongresscentret. (och då kan man inte bara räkna med själva bygget av huset, utan också att man ska gräva sig ner i marken)

I alla fall, den som är SSU:are och som är intresserad av att göra sin röst hörd kring Ångfärjans/The Tivolis framtid uppmanas att komma till SSU:s söndagsmöte. Tiden för mötet är klockan 14:00. SSU-mötet är på femte våningen på Folkets hus (ABF).

Andra skriver intressant om: Politik, Helsingborg, SSU, SSU Helsingborg, Ångfärjan, Ångfärjestationen, The Tivoli, debatt, demokrati, projekt, kongresscenter, Helsingborgs Dagblad

I första meningen påstår Olsson att ”Sverige har i dag en statsskuld på nästan 1300 MILJARDER och vi betalar c:a 89 miljarder enbart i räntor årligen.” ¹ Var Olssons fått sina siffror ifrån kan man endast spekulera i eftersom han inte anger några källor, men enligt budgetpropositionen för 2010 så uppgick räntorna på statsskulden 2008 till 33 miljarder svenska kronor. ² Alltså långt ifrån de 89 miljarder kronor som Olsson påstår. Inte heller stämmer påståendet om man studerar budgetåret 2007, då uppgick räntorna på statsskulden till 47 miljarder kronor. ³ Vad sedan avser själva statsskulden så anger Riksgälden i pressmeddelande från idag att den uppgick till 1 150 miljarder svenska kronor den 30 november. ⁴ Inte 1 300 miljarder kronor!

När det gäller den andra meningen i blogginlägget gör Olsson ett liknande misstag som partiordförande Åkesson har gjort vid ett flertal tillfällen då denna debatterat svenska migrationspolitik. Olsson blandar nämligen ihop begreppen när han påstår att ”svensk flyktingpolitik kostar oss mer än 300 MILJARDER varje år.” ⁵ Här talar Olsson om flyktingpolitik när det är invandringspolitiken mhan avser. För det är en skillnad på flyktingpolitik och invandringspolitik även om sverigedemokraterna har lite svårt att se skillnaden.  Enligt budgetpropositionen för 2010 uppgick kostnaderna för migrationen (tex. Migrationsverket, ersättningar, bostadskostnader, utresor för avvisade och utvisade, migrationsdomstolarna, och Migrationsöverdomstolen), dit flyktingpolitiken hör hemma, till 6 miljarder kronor 2008. ⁶ När det gäller invandringspolitiken har Jan Ekberg, professor i nationalekonomi, räknat ut en kostnad på mellan 45 – 51 miljarder kronor för 2006. ⁷ Långtifrån de 300 miljarder som Olsson påstår att den svenska invandringspolitiken skulle kosta.

Sedan blir det närmast komiskt när man läser vidare i blogginlägget. Olsson menar att ”vi svenska skattebetalare som tvingas betala notan” […] ”skall” […] ”ha rätt att bestämma var våra pengar skall satsas.” ⁸ Men det är ju det vi gör idag. Genom allmänna val beslutar vi vilka som ska få representera oss. Studerar man för övrigt statistiken från valmyndigheten så var det en förkrossande övervikt för de partier som propagerar för en generös invandringspolitik framför de partier som företräder en mer restriktiv invandringspolitik. 94,32 procent av dem som valde att delta i valet la sin röst på något av de partier som pläderar för en generös invandringspolitik. ⁹ Endast 2,9 procent av väljarna la sin röst på Sverigedemokraterna, 0,06 procent på Nationaldemokraterna (ND) och 0,03 procent på Nationalsocialistisk Front (NSF).

Varför vi sedan ska ha en folkomröstning kring flyktingpolitiken är för mig en gåta. Sverige är en representativ demokrati, och inte en direktdemokrati.

^{Fotnoter:
[1] Carina & Stefans SD blogg, kräv en folkomröstning i flyktingfrågan!, 091206.
[2] Budgetpropositionen för 2010 (Prop. 2009/10:1) Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m. (s. 9, tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 26)
[3] Budgetpropositionen för 2009 (Prop. 2009/10:1) Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m. (s. 9, tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 26)
[4] Riksgälden, Pressmeddelande, 091207. (Bilaga till pressmeddelande ”Statens betalningar visade ett överskott i november”)
[5] Carina & Stefans SD blogg, kräv en folkomröstning i flyktingfrågan!, 091206.
[6] Budgetpropositionen för 2010 (Prop. 2009/10:1) Utgiftsområde 8: Migration (s. 10, tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 8 Migration)
[7] Invandringen och de offentliga finanserna (ESO 2009:3), av Jan Ekberg, professor i nationalekonomi. Utgiven av Finansdepartementet. (s. 72)
[8] Carina & Stefans SD blogg, kräv en folkomröstning i flyktingfrågan!, 091206.
[9] Valmyndigheten, Fördelning av mandat m.m., Beslut 2006-09-21. (Dnr 06-192/4) Bilaga 1. ( s. 1)}

Andra skriver intressant om: Politik, sverigedemokraterna, invandring, flyktingpolitik, invandringspolitik, Carina Herrstedt, Stefan Olsson, statsskulden, statsskuld, ekonomi, budgetpropositionen, desinformation, demokrati, folkviljan

Reaktionerna på måndagens dom från sverigedemokraternas sida har varit sparsamma och har begränsats sig till antal sverigedemokratiska bloggare. En av dem som berört domen är Patrik Ohlsson, ledamot i Ängelholms kommunfullmäktige för sverigedemokraterna. På sin blogg menar Ohlsson att domen ska betraktas som en politisk dom. Några bevis för påstående presenterats dock inte. Istället försöker Ohlsson relativisera både domen från i måndags och den i april 2008. Han relativiserar även en annan dom meddelad i år, där en annan partikamrat till Ohlsson fälldes för förtal.⁴

Ohlsson betecknar nämligen beskyllningarna mot Jönsson rörande attackerna i Malmö och Eslöv så som “rena skitsaker”. Som samhällsmedborgare borde man ta en attack mot en politisk sammankomst arrangerat av ett demokratiskt valt parti på större allvar och önska tillse att ansvarsfrågan klargörs och att man inte kommer med ogrundade beskyllningar som varit fallet på Herrstedt och Olssons blogg. En av regeringen tillsatt utredning pekade år 2007 på ”behovet av de utvidgade bestämmelserna i fråga om utredningar om brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 5 § brottsbalken, har visat sig senast under hösten förra året vid utredningen i anledning av ett attentat riktat mot en sammankomst i Eslöv vid vilken folkvalda företrädare för Sverigedemokraterna deltog. ”⁵ Nu visar det sig alltså att Ohlsson anser att ansvarsfrågan är en skitsak. Det är enligt Ohlsson inte allvarligt att falskeligen anklaga någon för att attackera en politisk sammankomst. Där med kan man konstatera att regeringen är mer mån om sverigedemokraternas demokratiska rättigheter än Ohlsson. Det hade varit intressant att få reda på hur de andra sverigedemokraterna resonerar kring Ohlssons påstående. Allt som oftast har ju de sverigedemokratiska sympatisörerna beklagat sig över regeringens och oppositionspartiernas bristande intresse över de attacker sverigedemokraterna har utsatts för under åren.

När det så gäller den tredje domen så har det varit fråga om att Ohlssons partikamrat i Helsingborg, Dragan Klaric, på sin blogg bland annat påstått att den tidigare sverigedemokraten Tommy Funebos “[…] mentala hälsa inte var bra, att han har svår psykos med borderline-personlighetsklyvning, att han har alkoholproblem, att han blandade sprit med tabletter, att han var hustrumisshandlare, att han var var kriminell[…]”⁶ Tingsrätten i Helsingborg skrev då i sin domskäl att “själva uttalandets innebörd måste innefatta en allvarlig integritetskräkning”⁷ Där med blir det närmast patetiskt när Ohlsson försöker relativisera det hela genom att på sin blogg påstå “att det möjligen [var] en lite råare ton”. ⁸ Vad hade mer krävts av Ohlsson för att det skulle vara frågan om förtal? Att Funebo skulle ha blivit kallad pedofil? (Som en viss fiktiv bloggare gjort)

Även betydelsen av Funebos agerande, som Ohlsson berör i sitt blogginlägg, togs i beaktande av tingsrätten. (s. 5 – 7) Tingsrätten konstaterar dock att “skillnaden mellan Tommy Funebos inlägg […] och Dragan Klarics […] [är] inte bara en skillnad i grad utan också i art. Tommy Funebos inlägg har, om än ibland perifera, kopplingar till politiska sakfrågor medan Dragan Klarics inlägg enbart riktades mot Tommy Funebos person. Tommy Funebo har alltså inte provocerat Dragan Klaric på ett sådant sätt att han skall anses ha underlåtit att värna sin integritet.” ⁹

Vidare skriver Ohlsson att “den här sortens domslut mot vad som skrivs på bloggar, är mycket ovanliga.”¹⁰ Jaha? Ska det föreställa ett argument för att de tre domarna skulle vara politiska sådana? Bara för att det finns få domslut innebär det inte att det inte är fel domslut eller att de skulle vara politiska. Påståendet från Ohlsson får ses som ett argumentationsfel även om påståendet i sak säkerligen är riktigt.

För övrigt hade det varit intressant om Ohlsson hade kunnat presentera bevis för att “domstolar i länder som Zimbabwe, Iran och Vitryssland” till skillnad från svenska sådana  “tänker efter en gång extra innan de ger sig i kast med” låta “domslut avgöras av människors politiska hemvist.” ¹¹ Behöver jag påpeka för Ohlsson att Iran, Vitryssland och Zimbabwe enligt senaste föreliggande demokratiindex från The Economist Intelligence Unit’s betraktas som auktoritära regimer?¹²

Egentligen kan man bara dra den slutsatsen att Ohlsson inte läst de domar som han recenserar, men även att han saknar kompetens att uttala sig om dem. Ta bara påståendet om att ”reell substans för dom saknas”¹³ när det gäller den dom som föll i måndags. Läser man domen ifråga så erkänner Herrstedt-Olsson att uppgifterna publicerats på deras blogg, och dessutom kan man inte läsa i domen att de kunnat styrka att Fredrik Jönsson utövade något våld mot Erik. Ohlssons blogginlägg får därmed betraktas som rent munväder.

Media om måndagens dom: HD1, HD2, Sydsvenskan, KB, SKD, NS, SVD
Andra bloggare: Tommy Funebo, Hans Lind, J N, Mårten Schultz

^{Fotnoter:
[1] Lunds tingsrätt, Dom 2009-11-30 FT 5504-08. (s. 2)
[2] Lunds tingsrätt, Dom 2009-11-30 FT 5504-08. (s. 1)
[3] Lunds tingsrätt, Dom 2008-04-11 FT 3762-07. (s. 2)
[4] Med att ’fällas för förtal’ åsyftar jag att en domstol konstaterat att ett förtalsbrott har begåtts, och utdömt skadestånd för kränkning med anledning av brottet.
[5] Frågan om fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning. (Ds 2007:2, s. 128)
[6] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 3)
[7] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 4)
[8] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[9] Helsingborgs tingsrätt, Dom 2009-04-21 FT 31-09. (s. 6)
[10] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[11] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.
[12] The Economist Intelligence Unit’s Index of Democracy 2008. (s. 7, figur 2)
[13] Patrik Ohlssons blogg, Ny politiskt dom mot sverigedemokrater, 091130.}

Andra skriver intressant om: Politik, juridik, Sverigedemokraterna, Carina Herrstedt, Stefan Olsson, Fredrik Jönsson, Patrik Ohlsson, SD Landskrona, SD Ängelholm, Ängelholm, Landskrona, Malmö, Eslöv, Lunds tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, förtal, blogg, Erik Almqvist, Dragan Klaric, demokrati, rättsstat