Med anledning av debatten kring Sundspärlans vara och icke vara så får det mig att tänka på en initierad artikel i Helsingborgs Dagblads av reportern Truls Nilsson om Helsingborg och dess stadskärna. I artikeln kunde en läsa att Helsingborgs inre stadsdelar hade en befolkning på 50 000 invånare på 1950-talet. Att stadskärnan till följd av kontorisering och rivning minskat till 26 000 på 1980-talet, men lyckligtvis ökat till 35 000 på senare år (2013). Med de uppgifterna för handen bör det finnas möjlighet att öka befolkningsdensiteten än mer inom den befintliga stadskärnan innan andra delar av staden bebyggs.
Betraktar en dessutom stadskärnan så finns det flera obebyggda tomtmarker som kan tas i anspråk för flerbostadshus. Prippstomten på kvarteret Norrland, parkeringsplatsen på kvarteret Bastionen, ödetomten på kvarteret Norden och parkeringsplatsen vid kvarteret Najaden mot Badhusgatan. Samtidigt kanske Socialdemokraterna skulle kunna ompröva sin syn på Mejeritomten och öppna upp för en exploatering av tomten under förutsättning att Sundspärlan lämnas ifred av de blågröna. Andra mer spännande exploateringsidéer skulle kunna vara att komplettera Åhlenshuset på Kullagatan (kv Magnus Stenbock) med en eller två bostadsvåningar, se över möjligheten att uppföra en fastighet längst med Prästgatan (kv Karl XI södra) och riva parkeringshuset på Hantverkargatan och uppföra ett flerbostadshus (kv Ryssland norra).
Varför ska bara ena hörnan av Söderpunkten i kvarteret Holland bebyggas med ett hörnhus? Varför inte bygga mer? Vem kom på den usla idéen med en “parkgata” mellan Furutorpsparken och Sturzen-Beckers park (kv Turkiet)? Uppför två flerbostadshus där för att förstärka stadskänslan. Poängen med uppräkningen med alla de här exploateringsförslagen är att det finns flera alternativ till bebyggelse innan en behöver förstöra en omåttligt populär nöjesställe likt Sundspärlan.
Martin Tunström
Ordförande S-studenter Helsingborg
[Publicerad i Helsingborgs Dagblad den 7 januari 2016]