Det blir inte många rätt när Rikard Westberg på Dagens Nyheter (DN) försöker analysera SSU kongressens beslut om att utreda frågan kring löntagarfonder. Många är dock felen. Enligt Westberg lär Kjell-Olof Feldt skrivit sin välkända dikt om löntagarfonder 1982. Faktum är att Feldt författade sin dikt vid riksdagens debatt kring regeringen Palmes proposition om löntagarfonder [1], alltså den 20 december 1983. [2] Hade Westberg dessutom läst Feldts memoarpublikation “Alla dessa dagar” (1991) hade Westberg känt till att Feldts åsikt om de fonder som infördes var följande:
“Det har spekulerats en del kring min inställning till löntagarfonderna. Bland annat har en del ljushuvuden velat tro att den bäst återges i en liten ironisk vers,[…] De skulle således enligt min mening vara “ett jävla skit.”[3] […] “De ovan återgivna raderna har av flera tänkare upphöjts till att vara min innersta uppfattning om löntagarfonder. I denna bok har jag redovisat både vad jag ansåg om det ursprungliga förslaget och om de reviderade versioner jag sedan varit med om att utarbeta. Den proposition jag i regeringens namn kunde lägga fram hösten 1983 var resultatet av en bearbetning av det fondförslag som år 1981 hade presenterats i rapporten Arbetarrörelsen och löntagarfonderna med mig som huvudansvarig. Jag har förvånat mig över att man kunde tro mig om att ha en så utvecklad personlighetsklyvning att jag hade varit delaktig i hela denna process, lagt ner så mycket arbete på att få fram ett realiserbart förslag – och samtidigt tyckt att hela idén var skit.” [4]
När de gäller de ombudsmän som är anställda av SSU – så väl av distrikt som av förbund – så var de under kongressens gång upptagna med att utföra en rad arbetsuppgifter som så bemanning av café, reception m.m. Så vad våra ombudsmän har med beslutet om löntagarfondernas utredning att göra förstår jag inte? Ombuden däremot var under kongressens gång en del av den demokratiska beslutandeprocessen. Det vore därför klädsamt om Westberg hade tagit sig tiden att sätta sig in hur SSU fungerar organisatoriskt. Nu blir det mest pinsamheter.
Dessutom blir det ju bara fånigt att behöva upplysa Westerberg om att även Socialdemokraterna har skrivningar (alt. “piruetter“) av liknande slag kring kapitalism och marknadsekonomi som SSU. Det Socialdemokratiska partiprogrammet formulerar det hela så här:
“I konflikten mellan kapital och arbete företräder socialdemokratin alltid arbetets intressen. Socialdemokratin är och förblir ett antikapitalistiskt parti, som alltid byggt motkrafter mot kapitalets anspråk på makt över ekonomi och samhälle.” [5]
“Kapitalism och marknadsekonomi ska hållas i sär. Marknadsekonomi är ett distributionssystem, där varor och tjänster byter ägare med pengar som bytesvärde. Kapitalism är ett maktsystem med förräntningen av kapital som överordnad norm.” [6]
När det kommer till avdraget för hushållsnära tjänster så bekräftar SCB att höginkomsttagare i högre grad nyttjar avdraget. Enligt SCB så var det endast tre promille av dem som hade årsinkomst under 300 000 kronor som använde sig av avdraget. [7] Samma siffra för dem som tjänade mellan 300 000 – 500 000 och över 500 000 var en procent respektive fyra procent. [8] Bland de som hade årsinkomst på en miljon var siffran åtta procent.[9] (Se diagrammet)
Enligt min mening kan de här människorna gott betala det här själva. När det sedan gäller arbetslinjen så är det SSU:s uppfattning om att den fulla sysselsättningen är en del av förverkligandet av de reformer som Westberg och andra betecknar som verklighetsfrånvända. Hundratusentals människor är idag arbetslösa, sjukskrivna mm. Genom att erhålla full sysselsättning skulle regeringen dels spara miljarder kronor i utbetalningar och dels erhålla nya skatteintäkter. Samtidigt skall man ha i åtanke att de reformer som SSU vill förverkliga inte skall göras över en natt. Tänk för övrigt om du skulle ha kommit fram till en svensk medborgare 1907 och berättade för denna om dagens välfärdssamhälle. Förmodligen skulle han och den tidens ekonomer fråga sig: Hur har vi råd?
Fotnoter:
[1] Se regeringen Palmes proposition 1983/84:50 om löntagarfonder.
[2] Alla dessa dagar… I regeringen 1982 – 1990, av Kjell-Olof Feldt, tidigare finansminister. Utgiven av Nordstedts förlag AB. (s. 152)
[3] Alla dessa dagar… I regeringen 1982 – 1990, av Kjell-Olof Feldt, tidigare finansminister. Utgiven av Nordstedts förlag AB. (s. 27 – 28)
[4] Alla dessa dagar… I regeringen 1982 – 1990, av Kjell-Olof Feldt, tidigare finansminister. Utgiven av Nordstedts förlag AB. (s. 153)
[5] Partiprogram för Socialdemokraterna. Antaget vid partikongressen 2001. (s. 19)
[6] Partiprogram för Socialdemokraterna. Antaget vid partikongressen 2001. (s. 21)
[7] Statistiska centralbyråns (SCB) publikation ”Välfärd” nr 2, Hushållsnära tjänster – mest för höginkomsttagare, av Lovisa Sköld. (s. 25)
[8] Ibid.
[9] Ibid.
Fler om Westbergs artikel: Peter Andersson, Daniel Scythe, Linuz Aggeborn, Jenny Petersson
Andra skriver intressant om: Politik, Rikard Westerberg, Dagens Nyheter, löntagarfonder, SSU, kongress, Kjell-Olof Feldt, Socialdemokraterna, kapitalism, marknad, SCB