Den 29 september skrev Jimmy Windeskog ett blogginlägg där denna beklagade sig över att Tony Wiklander, Sverigedemokraternas vice ordförande, berättat för Dagens Nyheter att han har ett indiskt adoptivbarn. Problemet för Windeskog var att Wiklander, i och med sitt adopterade barn, inte ”avvisa[de] mångkulturen”. På vilket sätt det indiska adoptivbarnet, som vuxit upp i en svensk familj med svenska kulturtraditioner, skulle förstärka det mångkulturella samhället gick inte Windeskog in på.
Barnet var dock en förstärkare av det mångkulturella samhället och Wiklander var dubbelmoralist enligt Windeskog genom sin retoriska fråga: ”vilken trovärdighet har vi som parti när inte ens vice partiordförande verkar avvisa mångkulturen?” Att det inte bara var jag och Tommy Funebo som reagerade på detta är därför rätt självklart. På Sverigedemokratisk Ungdoms debattsida kunde man, i och med Windeskogs uttalande fått en egen debattråd, bl.a. läsa:
”Det är just den här typen av aktiviteter som sabbar så oerhört för oss sverigedemokrater. Inte mog med att Windeskog inte gör skillnad på mångkultur och mångetnicitet och allmänt skriver som en kratta, han angriper dessutom en partikamrat på ett mycket fult och totalt irrelevant sätt. På vilket sätt har Wiklander del i det elände Sverige befinner sig i idag genom att ha en adoptivdotter från Indien? Tycker man att de ca 60 000 adopterade svenskarna i Sverige är del av problemet har man inte fattat ett skvatt! Jag anser att Windeskog behöver en ordentlig reprimand, eller uteslutning. Han tillför ingenting positivt för SD, utan är endast en belastning som sabbar för oss andra. Rensa bort pappskallarna och alla politiska analfabeter från detta parti!”
Reaktionen från Windeskog sida var att författa ett längre blogginlägg där han lyckas med konststycket att inte alls beröra på vilket sätt personerna, som kritiserat Windeskog, har fel angående adoptivbarnet och mångkulturen.
Istället blir det en kritik mot den amerikanska/franska medborgarskapstanken som en del Sverigedemokrater verkar ha. Han drar också upp att Sverigedemokraterna inte är emot kulturberikning, dock under rätt förhållande. (Med andra ord; så få invandrare som möjligt.) Så när ska Windeskog förklara för oss på vilket sätt ett adoptivbarn adopterad av en svensk familj förstärker den så för Windeskog förhatliga mångkulturen och ”bevara[r] Sverige blandat”? Är det färgen på dess hy?
Kanske är dags för Sverigedemokraterna att göra verklighet av uppmaningen ”att Windeskog behöver en ordentlig reprimand, eller uteslutning” som det skrevs på SDU:s forum. För det är som tidskriften Analys & Kritik skriver: ”med sådana fria allierade Sverigedemokrater behöver partiet inte några fiender. Heja Windeskog!”