Den ideologiska utgångspunkten för svensk socialdemokrati är att demokratins ideal ska prägla hela samhällsbyggandet. Det manifesteras i de tre begreppen politisk, social och ekonomisk demokrati. Genom aktiv och idogt arbete medverkade också vårt parti till att den politiska demokratin genomfördes i vårt land. På så sätt fick medborgarna möjligheten att forma de politiska besluten runt om i de parlamentariska församlingarna genom demokratiska och offentliga val till kommun, landsting och riksdag.
Men arbetarrörelsen fortsatte det politiska arbetet för att demokratin inte enbart skulle stanna vid de formella rättigheterna. Under många år byggde Socialdemokratin vidare genom att med en rad offentliga åtaganden bygga upp den sociala demokratin. Genom offentlig finansierade verksamheter, transfereringssystem, socialförsäkringssystem och arbetslöshetsförsäkring kan medborgarna i vårt land åtnjuta ett av världens mest omfattande välfärdssystem.
När väl den sociala demokratin fått sitt fotfäste och dess effekter fick genomslag väcktes frågan om mer genomgripande förändringar när det gällde det ekonomiska livet i det svenska samhället. Demokratins ideal kunde inte endast stanna vid fabriksportarna, som man en gång uttryckte det. Kritik mot maktkoncentration inom det svenska näringslivet väcktes också genom motioner i olika fackförbund inom LO-kollektivet. Genom lagarna LAS och MBL inskränkte lagstiftarna kapitalägarnas inflytande och arbetets styrkeförhållande till kapitalet stärktes under 1970-talet. På 1980-talet införde den socialdemokratiska regeringen fem kollektivt ägda och förvaltade investeringsfonder vars syfte bland annat var att medverka till att den ekonomiska maktkoncentrationen i det svenska samhället minskade.
Sedan dess har det politiska arbetet för den ekonomiska demokratins genomförande i vårt land avstannat. Dels förlorade Socialdemokratin regeringsinnehavet 1991, och dels medverkade den ekonomiska krisen under 90-talets början till att Socialdemokratin inriktade sig på att sanera den svenska ekonomin. 1992 avvecklade dessutom den borgerliga fyrpartiregeringen tillsammans med Ny Demokrati de fem kollektiva löntagarfonderna.
Maktkoncentrationen kvarstår dessutom när det gäller förmögenheterna. 2012 hade de fem procent av de med störst innehav omkring 77 procent av aktieförmögenheten (SCB, 2013). Merparten av Sveriges befolkning är fortfarande för sin försörjning beroende av lönearbete även om arbetets karaktär förändrats och industrins andel av sysselsättningen minskat till förmån för tjänstesektorn. Konflikten mellan arbete och kapital består alltjämt. Det får effekter på det politiska planet.
Därför behövs det en nytändning inom Socialdemokratin när det gäller det politiska arbetet för den ekonomiska demokratins genomförande. Visserligen utgör den politiska visionen om full sysselsättning den viktigaste politiska ambitionen för svensk socialdemokrati. Men samtidigt har den svenska ekonomin återhämtat sig. Under många år har statsfinanserna redovisat överskott, statsskuldens andel av BNP minskat och Sverige som nation har klättrat i OECDs så kallade välståndslista.
Genom tillsättandet av en parlamentarisk beredning kring hur den ekonomiska maktkoncentrationen kan brytas och hur den ekonomiska demokratin kan genomföras kan socialdemokratin på nytt driva på politiska arbetat för en demokratisering av det ekonomiska livet. Utgångspunkten för den parlamentariska beredningen är att demokratiseringen ska ske genom någon form av kollektiv kapitalbildning.
Vi inser att förslaget kommer väcka motstånd inom den svenska borgerligheten och inom det svenska näringslivet. Så var fallet vid den så kallad planhushållningsdebatten, och så var också fallet när socialdemokratin gick till val om löntagarfondernas införande. Samtidigt är det viktigt att stå fast vid sina grundläggande idéer. Den som öppet godtagit den demokratiska likvärdighetsprincipen, kan inte sedan efter sitt behag avgränsa dess tillämpning till vissa livsområden, som Olof Palme poängterade i ett av sina tal genom att citera forna finansministern Ernst Wigforss.
Den typ av konstruktion som föresvävar oss är en eller flera medborgarfond/er. Medborgarfonder, och inte löntagarfonder, eftersom ägarskapet ska vara kopplat till medborgarskap och inte genom att man är sysselsatt eller inte. Genom offentliga val till fonden/derna öppnar man upp för ett fjärde val. På så stärker vi fondernas demokratiska legitimitet och där med dess förankring hos folkflertalet. Finansieringen ska ske genom att när det föreligger överskott i socialförsäkringssystemet ska de här medlen tillföras medborgarfonden/derna. På så sätt undviker man allt för onödig konfrontation med det svenska näringslivet.
Den avkastning som blir fallet vid utdelningen från de aktier som medborgarfonden/derna förvaltar ska användas för att bland annat stärka upp det svenska pensionssystemet. Det här kan vara en av många vägar socialdemokratin kan gå för att i reformistisk anda förverkliga ekonomisk demokrati.
Martin Tunström
Ordförande S-Studenter Helsingborg
Robin Enander
Juriststudent
[Publicerad i tidskriften Libertas antologi nummer 6, 2016.