Noterar så här i efterhand att debattören Mohamed Omar för några dagar sedan (15/7) deltog i en debatt i SVT:s “Gomorron Sverige“ kring situationen Iran. Många har reagerat på detta, bl.a. Dils Demirbag-Sten och Svenska Dagbladets blogg. Man upprörs över att Omar har fått medverka i programmet i och med det senaste halvårets intellektuella haveri från Omars sida, och jag kan väl själv ingenting annat än hålla med. Men jag tycker ytterst få har berört det Omar framförde i debatten. Vilka argument som Omar använde för legitimera sin syn om Iran som en demokrati.
Huruvida demonstrationerna i Iran skall ses som ett uttryck för en folklig resning mot regimen tänker jag inte kommentera i och med jag saknar kunskaperna för uttala mig om det. Men eftersom Omar väljer att dra några paralleller mellan Iran och Sverige i sitt försvar för regimen Iran så kommer jag här nedan presentera mina invändningar.
Det första argumentet Omar framför, för att legitimera det iranska folkets uppfattning om att man lever i en demokrati, är att det svenska folket skulle ansett att de levde i en demokrati trots att kvinnorna saknade rösträtt. Några bevis för det finns vad jag vet inte. Men vad jag vet är att 1914 så fick man ihop 360 000 namnunderskrifter för kvinnlig rösträtt. [1] Nu nämner Omar inget datum, men om vi utgår från att männen erhöll allmän och lika rösträtt till riksdagen 1908 (vilket kan ifrågasättas) så var man uppenbart inte nöjda eftersom männen 1918 också fick allmän och lika rösträtt när det gällde kommunalvalen. Dessutom plockade man bort den 40-gradiga skalan (dvs. att en juridisk person fick ha så många som 40 röster) samma år. Ett år senare (1919) infördes den kvinnliga rösträtten, och där med hade vi i Sverige allmän och lika rösträtt för både könen. [2]
Det andra påståendet från Omar är att vi i Sverige inte accepterar att ett nationalsocialistiska parti ställer upp allmänna val. Men vare sig ur ett historisk eller nutida perspektiv stämmer detta. Under 30-talet hade vi ett flertal nationalsocialistiska partier som ställde upp i allmänna val så som Svenska Nationalsocialistiska Partiet (SNSP), Socialistiska Partiet (SP) och Svensk Socialistisk Samling (SSS). [3] Även efterkrigstidens stora nationalsocialistiska parti Nordiska Rikspartiet (NRP) ställde upp i val och då bl.a. 1964, 1968 och 1985. [4] Så sent som i det senaste riksdagsvalet (2006) ställde även det numera avvecklade partiet Nationalsocialistisk Front (NSF) upp. [5] Enligt valmyndigheten erhöll partiet 0,03 procent i riksdagsvalet. (1 417 röster). [6]
Och även om Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna inte är några nationalsocialistiska partier så sägs de enligt riksdagspartierna inte dela den värdegrund (som Omar åberopar som ett av hindren [7] för att kunna ställa upp i val i Sverige) som riksdagspartierna själva bygger på. Men även de här partierna har sedan 1988 (Sverigedemokraterna) [8] och 2002 (Nationaldemokraterna) fått ställa upp i allmänna val. [9]
I övrigt kan det väl vara värt i sammanhanget att nämna att The Economist Intelligence Unite positionerar Iran på plats nr 145 i deras demokratindex, alltså i den grupp (“Authoritarian regimes“) dit länder som Nordkorea (167), Zimbabwe (148), Kina (136), Libyen (159) och Kuba (125) räknas in i. [10] Sverige, som Omar drar paralleller till, hamnar på den hedersamma förstaplatsen i samma index:
“The ”near-perfect democracy” is Sweden, the country with the highest score. The other Nordic countries also have high ranks. By contrast, the US and UK are near the bottom of the full democracy category. In the US there has been a perceptible erosion in civil liberties related to the fight against terrorism.” [11]
Även Amnesty skulle kunna vittna om hur det är ställt i Iran. Men att referera till Amnesty kring situationen Iran är väl endast att tala inför döva öron med tanke på Omar i en intervju i Nationaldemokraternas partiorgan “Nationell Idag” menar att Amnesty är den där “sionistiska organisationen”. [12]
Debattens citat:
”Reportern: Hur kan du säga att det är fungerande när folk arresteras när de går ut och demonstrerar?
Omar: Ja, men dom arresteras också i Egypten[…]”
Läs mer hos: Kjell Häglund, Nima Dervish, Jonathan Leman, Magnus Sandelin (”den sionistiske springpojken” enligt Omar [13]) och Charlotte Wiberg.
Fotnoter:
[1] En svensk historia från vikingatid taltid (2000), av Lars Berggren, docent i historia och Mats Greiff, docent i historia. Studentlitteratur.
[2] Ibid.
[3] Nazismen i Sverige 1924 – 1979 – Pionjärerna, partierna, propagandan av Heléne Lööw, fil. dr i hisoria. Se s. 241 – 252. (Kapitel 8. Att erövra makten inifrån – Deltagande i de allmänna valen och förankring i lokalsamhället)
[4] Ibid.
[5] I sammanhanget bör påpekas att NSF även ställde upp i kommunalvalet i Karlskrona 2002 och då fick 200 röster. Källa: Nazismen i Sverige 1924 – 1979 – Pionjärerna, partierna, propagandan av Heléne Lööw.
[6] Valmyndigheten, val till riskdagen. (2006) Se övriga partier.
[7] Det andra hindret enligt Omar skulle vara förbudet mot hets mot folkgrupp (se brottsbalken SFS 1962:700, 2 avd., 16 kap., 8 §).
[8] Sverigedemokraterna – Den nationella rörelsen, av Stieg Larsson och Mikael Ekman.
[9] Ibid.
[10] The Economist Intelligence Unit’s Index of Democracy 2008.
[11] Ibid. Se s. 3.
[12] Nationell Idag, Intervju med Mohamed Omar: Från TV-soffan ut i kylan, 090712. (webbversionen)
[13] Ibid.
Andra skriver intressant om: Politik, Mohamed Omar, SVT, Gomorron Sverige, Iran, demokrati, rösträtt, Sverige, nazism, nationalsocialism, Economist Intelligence Unite, Amnesty, Nationaldemokraterna, Nationell idag
Sedan bör påpekas att Omar i debatten nämner att om man inte följer partilinjen så kan man bli utesluten ur sitt parti, men även då kan man behålla sitt mandat i fullmäktige, regionfullmäktige eller i riksdagen. Sedan är det väl självklart att om man inte följer sitt partis grundläggande värderingar så skall man uteslutas. Annars står man ju över demokratin! (det som man gemensamt beslutat inom partiet)
Nog är det magstarkt att lyssna på Mohamed Omar, eftersom han så kategoriskt bestrider alla det svenska samhällets grundvärderingar av idag, men jag tycker att det är glädjande att han ändå bjuds in i stats-TV. Han har en del poänger också. Nazister kan ju egentligen inte ställa upp i val i dagens läge, för går de ut med den politik de står för så sitter de snart bakom galler för hets mot folkgrupp och i den mån de skulle dra ihop till valmöten kan man räkna med att polisen gör razzia.
Man saknar inte kon förrän båset är tomt. Får Omar såväl som Anders Carlsson (r), Björne Björkqvist och Vavra Suk komma till tals i de stora kanalerna, så förstår nog de flesta människor bättre än idag hur de själva vill ha det. Idag tas politiken för given.
Fast det är som jag skriver i mitt blogginlägg inte rätt därför att Nationalsocialistisk Front (NSF) ställde upp i kommunalvalet 2002 och i riksdagsvalet 2006. På deras hemsida förde man också fram sina åsikter som b.la. innebar ”repatriering av all utomeuropeisk invandring” (punkt 6), ”vidtaganden av rasbiologiska skyddsåtgärder för att säkra den nordiska rasens andliga och biologiska sundhet” (punkt 13) samt ”obligatorisk undervisning i rasbiologi och rashygien” (punkt 13) Källa: Nationalsocialistisk Fronts punktprogram. (som låg uppe i flera år på deras hemsida)
Under NSF:s grundläggande ståndpunkter skrev man under rubriken Invandring att ”varje ras är unik. Att beblanda främmande raser med vår nordiska medför att de kvalitéer och fördelar vårt folk har går förlorade. Var ras har utvecklats efter sina klimat och omgivningar, vi i harmoni med vår kalla nord och exempelvis negrer efter Afrikas varma klimat.” och att ”på lång sikt riskerar hela den vita rasen att utrotas vilket vi anser absolut inte får hända. Vår ras har frambringat stora vetenskapsmän, upptäcktsresande och tänkare. Att utrota vår ras är att slå mänskligheten bakåt flera tusen år.”
Att de sedan inte kan bedriva hets mot folkgrupp är ju en annan sak. Men bevisligen kan nazister föra fram sina åsikter (se ovan) utan att hetsa.
Nu ska inte jag påstå att jag vet precis hur Mohammed Omar menade med det där om att nationalsocialistiska partier inte kan ställa upp i val, men man kan ju tänka sig att han var inne på ungefär samma spår som Tommy här ovan. De kan självklart ställa upp i val, vilket de också gjort, men de tillåts inte sprida sina åsikter lika fritt som andra. Alltid finns det någon som skriker om hets mot folkgrupp, polis tillkallas när de visar sig på gatorna och diverse vänsterextremister mer eller mindre tillåts utöva våld mot dem och på olika sätt störa deras möten.
Till exempel dömdes Björn Björkqvist till fängelse för att ha sagt följande: ”Jag tror inte att jag är ensam om att må dåligt när jag läser om hur svenska tjejer våldtas av invandrarhorder”
Knappast hets om du frågar mig och det är väl kanske så Mohammed Omar menar.
För övrigt tycker jag inte att man ska gnälla över att personer som Mohammed Omar får komma till tals, det är väl trots allt så det tänkt att demokratin ska fungera. Var i stället glada för att det kommer in flera olika åsikter i debatterna. Om nu politiker och personer som Dilsa Demirbag-Sten anser att de själva har så rätt och Omar är ute och cyklar så kan de väl visa det ordentligt i TV-debatter istället för att skriva något på bloggen och sedan, kanske, skriva en artikel i någon tidning där ingen kan svara och bemöta.
Peter,
Det är självklart att politiskt våld också drabbar de här grupperna, och det skall bekämpas. Polis och Säkerhetspolis måste ges mer resurser för att bekämpa det politiska våld (som också nazistiska grupperingar utövar mot demokratiska organisationer).
Att Björkqvist och andra nationalsocialister regleras av samma lagar som vi andra innebär ju inte att NSF/Folkfronten inte kan verka och föra fram sina åsikter. Som jag visat så har NSF under flera år kunnat föra fram i text på deras hemsida en rad ståndpunkter som ligger i linje med deras åsikter.