Inget alls, skulle själv vara förvånad om man inte skulle vara det. Svenskt Näringsliv är en enda stor organisation för att befästa ägandet för de människor de representerar. Att sedan en massa människor där med inte fattat ägandets betydelse i dagens samhälle blir därför ännu mer förvånande.

Tobias Schelin skrev:
”Det vore absurt om staten ska gå in och berätta för styrelserna i de statliga bolagen att de inte får vara med i Svenskt Näringsliv.”

Inte alls, staten skall också vara aktiv när det gäller sitt ägande. Det som i själva verket är absurt är att de statliga bolagen är med i en organisation som vill avveckla så mycket av de statliga bolagen som möjligt. Absurt är det att man sitter och betalar pengar som riktar udden mot oss Socialdemokrater (Blir ju allt mer uppenbart att du inte räknas in där med tanke på den här senaste kommentaren), och då oftast när vi själva sitter vid regeringsmakten. Men även mot en borgerlig regering som av Svenskt Näringsliv ses som allt för ”sossigt” i sitt ”reformarbete”. Ser ingen anledning varför staten skall betala opinionsarbete mot sig själv.

Gällande Svenskt Näringslivs ställningstagande gällande Vaxholm är det däremot lätt att kritisera eftersom man tog ställning mot en stor del av de egna företagen.

De statliga bolagen bör betraktas som vilka andra bolag som helst. De är likvärdiga aktörer på arbetsmarknaden. Det vore absurt om staten ska gå in och berätta för styrelserna i de statliga bolagen att de inte får vara med i Svenskt Näringsliv. Jag anser att politisk styrning ska vara minimal och väl motiverad, vilket den inte vore i det fallet som du avser att införa statliga regleringar.

”För att finansiera sin verksamhet använder sig Svenskt Näringsliv av de medlemsavgifter man får in från de företag som är med i Svenskt Näringsliv. De statliga bolagen finns bland de företag som är med i Svenskt Näringsliv. Detta är oacceptabelt. De borde därför gå ur och bilda en egen arbetsgivarorganisation som endast bedriver förhandlingar med facket om anställningsvillkor och inte med att pumpa in pengar i opinionsbildning. Detta skulle inte på något sätt vara konstigt då de statligt ägda företagen efter ett utträde 1971 ur Svenska arbetsgivarföreningen (SAF) verkade under Statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO) för att 1990 återgå som medlemmar i SAF. Genom att de statliga bolagen verkar i egen flagg minskar vi Svenskt Näringslivs inkomster och styrka och stärker arbetarrörelsens.”