Riktigt roligt att Sören Wibe tar till orda i DN Debatt och säger sin åsikt kring kärnkraften, och detta ur ett positivt perspektiv. Han berör det faktumet att med utbyggnaden av kärnkraften minskade vi våra utsläpp radikalt här i Sverige mellan 1970-1985 och att vi, om vi skall fortsätta på den utslagna vägen, måste ta tillvara den energimängd som framställs i de svenska kärnkraftverken. Idag är inte så fallet. 2005 var kärnkraftens totala energitillförsel 210 TWh, men bortfallet var hela 137 TWh. [1] Med effektiviseringar (som också man är i stånd att förverkliga) och genom tillvaratagandet av spillvärmen skulle man kunna förändra detta. (Som Wibe berör lite längre fram i sin debattartikeln)
Att Sören Wibe är för kärnkraft upptäckte jag först för några månader sedan när jag gjorde sökningar på google på socialdemokrater som är för kärnkraft och hittade debattartiklar signerade Wibe i lokaltidningar. Jag har även den senaste tiden läst dennas kloka insändare i tidskriften Ordfront (Se nr 7-8 och nr 9) där han pläderar för användandet av den fredliga atomkraften. Som anhängare av användandet av kärnkraften blev jag riktigt glad över att vi socialdemokrater som intar en sådan ståndpunkt besitter en sådan stark röst i den offentliga debatten. Säga vad man vill om Wibe, men han är ändå en person som inte tar till sig åsikter därför partiet tycker så, utan först studerar sakfrågan och sedan bildar sig en uppfattning om denna. Självklart skall man dela de gemensamma värderingar som håller samman det socialdemokratiska partiet – dvs. vår ideologiska inriktning den demokratiska socialismen – men sakfrågor som inte har den karaktären är något det skall finnas skiljda åsikter kring inom ett parti. Sedan är jag ju själv ingen anhängare av den monetära unionen EMU.
Men för att återgå till artikeln om kärnkraft tycker jag det är synd att inte Wibe berör hur vill skall göra med avfallet från de svenska kärnkraftverken. Förvisso nämner han att avfallsproblematiken är politisk sådan, men ställer sig inte frågande till hur vi Socialdemokrater skal förhålla oss till de två lösningar som finns kring avfallet. Skall vi upparbeta avfallet och minska dess halveringstid från 100 000 år till 1000 år/några hundra år. (Ej att förglömma att merparten av avfallet har en halveringstid på 500 år och inte 100 000 år), eller skall vi låta avfallet förvaras i 100 000 år. Självklart är det också intressant hur miljörörelsen och mitt eget ungdomsförbund, SSU, ställer sig till omhändertagandet av det svenska avfallet.
För några månader sedan hade nämligen SSU en miljökampanj, i denna beskrev man hur Sverige skulle manifestera sig 2087, bl.a. skulle det slutförvarande avfallet läckt ut och förstört stora ytor. Innebär det att SSU ställer sig positiv till upparbetning? Jag tror inte så är fallet, det handlar snarare om ren populism, man är mot alla som har med kärnkraften att göra. Då för man ingen konstruktiv politik.
Nåväl dags för ny energipolitiskt in riktning inom både ungdomsförbundet och Socialdemokraterna. Med kärnkraften avvecklade vi de resterande koldioxidutsläppen när det gällde uppvärmning av hushållen och elproduktion till industrin. Med kärnkraften kan vi avveckla utsläppen av koldioxid inom transportsektorn. Fram för användandet av spillvärmen i de svenska kärnkraftverken, fram för fler reaktorer och avvecklandet av Sveriges ihålliga energipolitik.
Fotnoter:
[1] 2007 års budgetproposition (2006/07:1), Utgiftsområde 21 – Energi.
Andra skriver intressant om: Sören Wibe, kärnkraft, Socialdemokraterna, SSU, atomkraft, fissionskraft, halveringstid, energipolitik, energi, arbetarrörelsen
Wibe är en klok sosse helt enkelt. Och han är ju EU-kritiker. En klok och bra sosse, Martin.
Ta en titt på DN idag, va i helsike håller Volvo på med?
Jag tycker du formulerar det riktigt bra på din blogg varför det är trams det de håller på med, min far instämmer när han såg artikeln. Tycker vi länkar till blogginlägget ifråga:
http://gronarealisten.blogg.se/1192183789_grymt_besviken_p_volv.html
Martin kan du maila mig din email adress till johansimu@gmail.com
Det vore nog intressant om miljövänner för kärnkraft(jag sitter i styrelsen där) och unga socialdemokrater för kärnkraft gör ett gemensant uttalande om volvos dårskaper?
Jo, det är ett delikat problem vi står inför med växthuseffekten. Jag tror definitivt inte på kärnkraften, den är visserligen billig och påverkar inte klimatet på samma sätt som exempelvis oljan, men samtidigt ser jag en stor risk med att det kan bli så att kärnkraften blir en ursäkt till att inte driva på utvecklingen stenhårt kring förnyelsebara energikällor. Energi från solen eller någon annan stjärna i framtiden kommer alltid att finnas tillgänglig, om inte finns vi ändå inte så då spelar det ändå ingen roll. Jag tror att solenergin har störst framtid, eller bör ha det åtminstone, beroende på att både vatten- och vindkraft stör för mycket, oljan är snart slut, och kärnkraften finns det flera säkerhetsrisker med. Solenergin är däremot extremt säker.
Det är politiska beslut som gör det möjligt att satsa på förnyelsebara energikällor, sänk skatten och subventionera teknikutveckling. Men det hindrar oss inte från att satsa på kärnkraften. Kärnkraften ger oss ett rikare samhälle, ett rikare samhälle kan satsa mer på den nämnda forskningen och subventionerna av de fortfarande dyra förnyelsebara energikällorna.
Själv föredrar jag att utveckla en teknik så vi har möjlighet att skapa en stjärna på jorden, eller i alla fall framställa energi på samma sätt som en stjärna, dvs. genom den s.k. fusionskraften. Med fusionskraften skulle vi kunna framställa stora mängder elektrisk kraft.
Vad gäller kärnkraften känner jag mig rätt säker i och med den ständiga teknikutvecklingen och tillsynsmyndigheterna.
Problemet med tekniken är att vi aldrig oavsett hur mycket vi satsar kan garantera att vi lyckas utveckla den tekniken vi skulle ha behov av, men skulle det vara så skulle det givetvis vara bra. Så min utgångspunkt är att vi inte har råd att ta risker, vi ska satsa mycket på teknik, men inte räkna med att den löser de problemen vi har, vi måste säkra på flera sätt.
Generellt sätt föredrar jag så lite experiment som möjligt från människan, ser helst att vi utnyttjar den energin som finns direkt i naturen istället för att själv försöka skapa den, för det är där det kan finnas säkerhetsbrister.
Vill man erhålla de stora tillgångar av energi, och omvandla detta till elektrisk kraft, som finns lagrade (uran, väta mm.) i naturen så måste man tillgripa fusionskraft och fissionskraft. Den egentliga direkta energikällan från naturen som ger upphov till storskalig produktion av elektrisk kraft är vattenkraften, men den är enligt rådande politiska beslut utbyggd till fullo. Förvisso skulle man ge solkraften kraftiga anslag för att effektivare ta tillvara energin från solstrålarna genom att forska på möjligheten att bygga solpaneler ute i rymden för att sedan skicka vidare ner till jorden. (Sim City 2000) Vad jag vet så är det bara amerikanska militära myndigheter som är intresserad av en sådan kostsam satsning.