Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF)

Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) var en arbetsgivarförening verksam mellan åren 1902 och 2001. Föreningen gav ut publikationerna Arbetsgivaren och SAF-tidningen.1

SAF bildades 1902 som en reaktion på att fackföreningsrörelsen tre år tidigare (1889) samordnat sitt arbete genom inrättandet av Landsorganisationen (LO).2 Till förste ordförande för SAF valdes Fredrik Östberg. Östberg var ordförande för SAF mellan 1902 och 1907.3 Han var under delar av perioden, 1904 – 1905, även ordförande för Allmänna valmansförbundet (AVF).4

1907 efterträddes Fredrik Östberg som SAF-ordförande av Hjalmar von Sydow som också blev VD för SAF.5 Även von Sydow var under delar av sitt ordförandeskap i SAF (1907 – 1931) politisk aktiv, och då som riksdagsledamot i riksdagens första kammare mellan 1919 – 1932.6

På bland annat initiativ av SAF-ordförande Sigfrid Edström bildades Industrins Utredningsinstitut (IUI) 1 februari 19397 av SAF och Industriförbundet.8

1943 blev Gustaf Söderlind ordförande för SAF. Dessförinnan hade han mellan åren 1931 – 1941 verkat som verkställande direktör för SAF och som finansborgarråd i Stockholms stad mellan 1926 – 31 för Allmänna valmansförbundet (AVF).

SAF lanserade Näringslivets Fond (NÄFO) 1944 för att möta arbetarrörelsens allt mer tilltagande intresse för planhushållning.9 Medel ur fonden användes b.la. till  att finansiera Folkpartiets valkampanj 1948.10

1955 grundande SAF och Industriförbundet säkerhetsorganet Industrins försvarsbyrå.11 Enligt dåvarande justitieminister Lennart Geijer inbjöds på 1970-talet representanter för Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning (SÄK) till konferenser arrangerade av Industrins försvarsbyrå för att informera om ”aktuella säkerhetsproblem som kan vara av intresse för industrins företrädare”.12 Även vid försvarsbyråns informationskonferenser för bevaknings- verktygsledare hade ”personal från säkerhetsavdelningen” […] ”biträtt med utbildning och informa­tion.”13 Förklaringen till samarbetet enligt Geijer var för att ”det kunnande och den erfarenhet av säkerhetsarbete som finns inom rikspolisstyrelsen också skall komma den svenska industrin till godo.”14

Vid SAF:s styrelsemöte den 18 mars 1971 presenterade Sture Eskilsson, då informationsdirektör på SAF, en promemoria om strategin inför de kommande tre åren.15 PM:et innehöll ett program för hur SAF bör agera gentemot den teoretiska samhällsdebatten, den interna debatten inom näringslivet och mot skolorna. I promemorian pekar Eskilsson hur viktig den teoretiska debatten är ”[…]för opinionsbildningen i stort.” och anger som exempel den ”[…]vänstervåg som svept fram de senaste åren.”16 Enligt Eskilsson är det de s.k. ”unga filosoferna” som gjort vänstervågen möjlig och förespråkar därför en motvikt genom att ge ut debattartiklar och tidningsartiklar.

Den 21 oktober 1980 startade SAF tillsammans Sveriges Industriförbund (SI) dotterbolaget Näringslivets Ekonomifakta AB.17 Bakom idén att starta upp Ekonomifakta stod, enligt Sture Eskilsson, SAF:s dåvarande styrelseordförande Curt Nicolin som ansåg att det behövdes en efterföljare till Näringslivets Energifakta.18 1997 blev Näringslivets Ekonomifakta AB ett helägt dotterbolag till SAF.19

I sitt remissyttrande till den av regeringen Palme föreslagna propositionen om löntagarfonder (1983/84:50) menade SAF att det centrala inte var ”de tekniska detaljerna för löntagarfondskatter, inte heller den organisatoriska utformningen av de fackliga eller politiska institutionerna som skall inrättas eller vilken teknisk metod de ska använda för att ta över ägandet i företagen.”20 Enligt SAF var huvudfrågan  huruvida ”Sveriges näringsliv gradvis [skulle] socialiseras?”21 Man ansåg även att ”grundtankarna i alla hittillsvarande löntagarförslag[…]” var ”[…]”oförenliga med ett expansivt och framgångsrikt näringsliv.”22 eftersom ”det enskilda ägandet är driftkraften i den ekonomiska utvecklingen.”23

SAF konstaterade därför att eftersom löntagarfonder var av samma slag som fackliga och politiska institutioner så skulle ett införande av löntagarfonder bidra till att den ägargruppen skulle bli allt för dominerande, vilket enligt SAF ”skulle vara förödande.”24

1989 blev Ulf Laurin, med en bakgrund som ordförande för Moderaterna i Malmö mellan 1983 – 1989 25, ordförande för SAF.

I en hemställan till regeringen den 14 februari 1991 föreslog SAF att regeringen skulle ändra sammansättningen i en rad statliga myndigheters styrelser så att SAF inte längre skulle vara representerade i styrelserna vid 1992 års utgång.26 Sture Eskilsson har i efterhand beskrivit representationen som att ”SAF blev uppbunden av de beslut som styrelserna träffade”27 och att SAF:s representanter fungerade ”som gisslan, medan det var LO och statstjänstemännen som bestämd.”28 Enligt Eskilsson innebar ett utträdde ur styrelserna att ”den politiska fackliga maktaxeln skulle få sig en törn”.29

1991 la den sittande borgerliga regeringen fram en proposition om löntagarfondernas avskaffande. Enligt Sture Eskilsson, vid tillfället styrelseordförande i näringslivets tankesmedja Timbro, skulle denna fått en kopia av propositionen per post från regeringskansliet.30  I samband med den av regeringen Bildt föreslagna utskiftningen av löntagarfondernas tillgångar menade SAF, tillsammans med Sveriges Industriförbund, att deras ”principiella uppfattning [var] att  fondmedlen skulle återbetalas till företagen.”31

Den 29 mars 2001 avvecklades Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) i och med att Sveriges Industriförbund (SI) uppgick i SAF och SAF ändrade namn till Svenskt Näringsliv.32

1. Patent- och registreringsverket, Utgivningsbevis nr 4 402. Registreringsdatum: 1953-10-12. [↩]
2. En modern svensk ekonomisk historia – Tillväxt och omvandling under två sekel, av Lennart Schön, professor i ekonomisk historia. S. 266. Utgiven av SNS Förlag. [↩]
3. Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 280. Utgiven av Almqvist & Wiksell International. [↩]
4. Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 280. Utgiven av Almqvist & Wiksell International. Östberg var även ordförande för AVF mellan 1908 – 1912. [↩]
5. Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 177. Utgiven av Almqvist & Wiksell International. [↩]
6. Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 – Ledamöter och valkretsar (1988, Stockholm), band 1, s. 177. Utgiven av Almqvist & Wiksell International. [↩]
7. IFN/IUI 1939–2009. Sju decennier av forskning om ett näringsliv i utveckling, s. 2. Utgiven av Ekerlids förlag. [↩]
8. Kapitalets politik och politikens kapital – Högermän, industrimän och patriarker 1890 – 1985 (2008), av Christer Ericsson, s. 177. Utgiven av Santerus förlag. [↩]
9. Se det så kallade ”Efterkrigsprogrammet”. [↩]
10. Från folkhem till nytt klassamhälle – Ett högerspöke berättar, av Sture Eskilsson, s. 207. Utgiven av Fischer & Co. [↩]
11. Rikets säkerhet och den personliga integriteten. De svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddade verksamhet sedan år 1945. (SOU 2002:87) Kapitel 11. Säkerhetstjänsternas samarbete med partier, organisationer m.m. s. 605. [↩]
12. Riksdagens protokoll 1973:74 Torsdagen den 26 april, § 7 Ang. Industrins för­svarsbyrås förhål­lande till SÄPO, s. 15. (Anförande av statsrådet Geijer) [↩]
13. Riksdagens protokoll 1973:74 Torsdagen den 26 april, § 7 Ang. Industrins för­svarsbyrås förhål­lande till SÄPO, s. 15. (Anförande av statsrådet Geijer) [↩]
14. Riksdagens protokoll 1973:74 Torsdagen den 26 april, § 7 Ang. Industrins för­svarsbyrås förhål­lande till SÄPO, s. 16. (Anförande av statsrådet Geijer) [↩]
15. Från folkhem till nytt klassamhälle – Ett högerspöke berättar, av Sture Eskilsson, s. 123 och s. 437 – 445. Utgiven av Fischer & Co. [↩]
16. Från folkhem till nytt klassamhälle – Ett högerspöke berättar, av Sture Eskilsson, s. 438. Utgiven av Fischer & Co. [↩]
17. Bolagsverket, registreringsbevis för Näringslivets Ekonomifakta AB (556066-6314), s. 3. [↩]
18. Från folkhem till nytt klassamhälle – Ett högerspöke berättar, av Sture Eskilsson, s. 263. Utgiven av Fischer & Co. [↩]
19. Årsredovisning 1998 för Näringslivets Ekonomifakta AB, s.1. (Inkommet till Pantverket den 1 juni 1999.) [↩]
20. Regeringens proposition 1983/84:50 om löntagarfonder, bilaga 7 Remissammanställning avseende vinstdelningsgruppens betänkande (Ds Fi 1983: 13), s. 74. [↩]
21. Regeringens proposition 1983/84:50 om löntagarfonder, bilaga 7 Remissammanställning avseende vinstdelningsgruppens betänkande (Ds Fi 1983: 13), s. 74. [↩]
22. Regeringens proposition 1983/84:50 om löntagarfonder, bilaga 7 Remissammanställning avseende vinstdelningsgruppens betänkande (Ds Fi 1983: 13), s. 74. [↩]
23. Regeringens proposition 1983/84:50 om löntagarfonder, bilaga 7 Remissammanställning avseende vinstdelningsgruppens betänkande (Ds Fi 1983: 13), s. 74. [↩]
24. Regeringens proposition 1983/84:50 om löntagarfonder, bilaga 7 Remissammanställning avseende vinstdelningsgruppens betänkande (Ds Fi 1983: 13), s. 75. [↩]
25. Moderaterna 90 år i Malmö 1903 – 1993, s. 46. Jubileumsskrift utgiven vid Moderata Samlingspartiets i Malmö 90-årsjubileum i november 1993. [↩]
26. Proposition 1991/92:123 om slopande av intresserepresentation i vissa statliga myndigheters styrelse, s. 8. [↩]
27. Från folkhem till nytt klassamhälle – Ett högerspöke berättar, av Sture Eskilsson, s. 301. Utgiven av Fischer & Co. [↩]
28. Från folkhem till nytt klassamhälle – Ett högerspöke berättar, av Sture Eskilsson, s. 301. Utgiven av Fischer & Co. [↩]
29. Från folkhem till nytt klassamhälle – Ett högerspöke berättar, av Sture Eskilsson, s. 301. Utgiven av Fischer & Co. [↩]
30. Från folkhem till nytt klassamhälle – Ett högerspöke berättar, av Sture Eskilsson, s. 268. Utgiven av Fischer & Co. [↩]
31. Regeringens proposition 1991/92:92 om utskiftning av löntagarfondernas tillgångar m.m. Bilaga 1.3, Förteckning över remissinstanserna och sammanställning av remissyttranden över promemorian (DS 1991:85) Premiegrundande allemanssparande, s. 60. [↩]
32. Fri att konkurrera, skyldig att producera – En ideologikritisk granskning av SAF 1902-1948 (2003), av Hans Dahlqvist, s. 11. Utgiven av Växjö University Press. [↩]