Kärnkraftens historia

På stämman i Luleå 1973 intar Centerpartiet en negativ inställning till kärnkraften. Vid stämman talar Hannes Alfvén, nobelpristagare i fysik, om kärnkraftens risker. Man kräver  ”stopp för utbyggnaden av kärnkraften och att inga fler kärnkraftverk skulle laddas.”1

Vid riksdagsdebatten den 28 april 1976 kräver Fälldin att ”kärn­kraftsutbyggnaden skall avbrytas. De aggregat som ännu inte är påbörjade skall inte sättas i gång. De som är under byggnad avbryts så snart av­lösning av kontrakt medger detta. För de fem aggregat som är i drift upprättas en beredskapsplan för successiv avveckling. När denna plan är färdig sätts den i kraft, om kärnkraftens säkerhetsfrågor icke har kunnat lösas.”2

Inför 1976 års val var totalt fyra kärnkraftsreaktorer i Sverige i drift: Oskarshamn I, Barsebäck I, Oskarshamn II, Ringhals I och Ringhals II.

Vid riksdagsvalet 1976 erhöll de tre borgerliga partierna i riksdagen 50,8 procent av de giltiga rösterna3 och bildade därför regering den 7 – 8 oktober samma år med Torbjörn Fälldin som statsminister. 4 I sin regeringsförklaring i riksdagen den 8 oktober förklarade Fälldin att ”i nuvarande läge måste ställas som villkor att kärnkrafts-aggregat, som f n. är under byggnad, inte får tas i drift, om inte det berörda kraftföretaget dels kan förete godtagbart avtal om upparbetning av utnyttjat kärnbränsle, dels kan visa hur och var en helt säker slutlig deponering av det högaktiva avfallet kan ske. Barsebäck 2, som är färdigt, tas ur drift om avtal om upparbetning icke företetts före den I oktober 1977.”5

Den 30 december 1976 lägger regeringen Fälldin fram en proposition om en ny lag på kärnenergiområdet.6 Förslaget till ny lag innebär att ”frågor om hanteringen av använt kärnbränsle och högaktivt avfall ska vara lösta innan en reaktor får tas i drift”7 I maj 1977 träder lagen (1977:140) om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m., den s. k. villkorslagen, i kraft.

I december 1977 lämnar Vattenfallsverket (dåvarande Vattenfall) in en ansökan om tillstånd att ladda Ringhals 3.8

Den 23 mars 1980 genomfördes en folkomröstning om kärnkraften. Svenska folket hade möjligheten att lägga sin röst på tre alternativ, linje 1, linje 2 och linje 3. Linje 1 företrädes av Moderata Samlingspartiet (M), Linje 2 av Socialdemokraterna (S) och Folkpartiet (FP), med stöd av Landsorganisationen (LO) och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), och Linje 3 av Centerpartiet (C), Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) och Kristdemokratisk Samling (KDS). Utfallet var att Linje 1 erhöll 18,9 procent, Linje 2 tillskansade sig 39,1 procent och Linje 3 fick 38,7 procent. 9 Valdeltagandet var 75,6 procent.10

Valsedlarna var formulerade så här:

Linje 1: Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. För att bl.a. minska oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara energikällor blir tillgängliga används högst de 12 kärnkraftsreaktorer som i dag är i drift, färdiga eller under arbete. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma. Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna tas ur drift.11

Linje 2: (Identisk med linje 1 på framsidan, men innehöll baksidan av valsedeln följande text:) Energihushållningen bedrivs kraftfullt och stimuleras ytterligare. De svagaste grupperna i samhället skyddas. Åtgärder vidtas för att styra elkonsumtionen bl.a. för att förhindra direktverkande elvärme i ny permanentbebyggelse. Forskning och utveckling av förnybara energi källor forceras under samhällets ledning. Miljö- och säkerhetsförbättrande åtgärder vid kärnkraftverken genomförs. En särskild säkerhetsstudie görs vid varje reaktor. För medborgarnas insyn tillsätts vid varje kärnkraftverk en säkerhetskommitté med lokal förankring. Elproduktion genom olje- och kolkondenskraftverk undviks. Samhället skall ha ett huvudansvar för  produktionen och distributionen av elektrisk kraft. Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion av elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och kommun. Övervinster i vattenkraftproduktionen indrages genom beskattning.12

Linje 3: NEJ till fortsatt utbyggnad av kärnkraften. Avveckling av nuvarande sex reaktorer i drift inom högst tio år. En hushållningsplan för minskat oljeberoende genomförs på grundval av – fortsatt och intensifierad energibesparing – kraftigt ökad satsning på förnybara energikällor. Reaktorerna i drift underkastas skärpta säkerhetskrav. Icke laddade reaktorer tas aldrig i drift. Uranbrytning tillåts inte i vårt land. På valsedelns baksida fanns följande text: Om pågående eller kommande säkerhetsanalyser så kräver, innebär detta förslag självfallet att omedelbar avstängning skall ske. Arbetet mot kärnvapenspridning och atomvapen skall intensifieras. Ingen upparbetning tillåts och export av reaktorer och reaktorteknologi upphör. Sysselsättningen ökas genom alternativ energiproduktion, effektivare energihushållning samt förädling av råvaror.13

1982 började man bygga upp den s.k. ”Kärnavfallsfonden”. Enligt senaste föreliggande uppgifter från fondens årsredovisning (2009) uppgår det fonderade medlen till 43,2 miljarder kronor.14 Fondens finansiering regleras i lag.15

Enligt en beräkning från Riksdagens utredningstjänst (RUT) 2005 kommer de sammanlagda kostnaderna för staten för nedläggningen av de två reaktorerna i Barsebäck uppgå till 18,5 miljarder kronor.16

1. Centerpartiet.se, Om centerpartiet – historia, 1970-talet. http://www.centerpartiet.se/Om-centerpartiet/Cs-historia/1970-talet/ [↩]
2. Riksdagen, protokoll 1975/76:111, onsdagen den 28 april 1976, 4 § Energihushållningen, m. m. s. 114. [↩]
3. Statistiska centralbyrån, Allmänna valen 1976. Del1, Riksdagsvalet den 19 september 1976, s. 10. (Sveriges officiella statistik, Stockholm 1977.) [↩]
4. Riksdagens protokoll 1976/77:6, fredagen den 7 oktober, 1§ Förslag om ny statsminister, s. 36. och protokoll 1976/77:7, fredagen den 8 oktober, 1§ anmälan av utsedda statsråd, m. m., s. 39. [↩]
5. Riksdagen, protokoll 1976/77:7, fredagen den 8 oktober 1976, § 1 Anmälan av utsedda statsråd, m. m.s. 45. [↩]
6. Riksdagen, proposition 1976/77:53 med förslag till lag om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktorer kärnbränsle, m. m. [↩]
7. Riksdagen, proposition 1976/77:53 med förslag till lag om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktorer kärnbränsle, m. m. s. 1. [↩]
8. Riksdagen, regeringens proposition 1977/78:100 med förslag till stadsbudget för budgetåret 1978/79; beslutad den 29 december 1977, bilaga 17. Industridepartementet, s. 151. [↩]
9. Statistiska centralbyrån (SCB), Demokratistatistik 2006 -Demokratistatistik rapport nr 5, 2006, s. 17. [↩]
10. Statistiska centralbyrån (SCB), Demokratistatistik 2006 -Demokratistatistik rapport nr 5, 2006, s. 23. [↩]
11. Statistiska centralbyrån (SCB), Demokratistatistik 2006 -Demokratistatistik rapport nr 5, 2006, s. 17. [↩]
12. Statistiska centralbyrån (SCB), Demokratistatistik 2006 -Demokratistatistik rapport nr 5, 2006, s. 17 – 18. [↩]
13. Statistiska centralbyrån (SCB), Demokratistatistik 2006 -Demokratistatistik rapport nr 5, 2006, s. 18. [↩]
14. Kärnavfallsfonden, Årsredovisning 2009, s. 3. [↩]
15. Se lag (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. [↩]
16. Riksdagens utredningstjänst,  Avveckling av Barsebäck, Dnr 2005:2661. [↩]