Den svenska energipolitiken avseende kärnkraften bör avvecklas eftersom den är destruktiv och kostnadskrävande för svensk ekonomi. Nedstängningen av Barsebäcks två reaktorer har t.ex. enligt Riksdagens utredningstjänst (RUT) kostat 18,5 miljarder kronor.1
Istället för att misstro kärnkraften bör en utbyggnad av densamma påbörjas i vårt land. Mer ekonomiska medel bör anslås till forskning kring både fusions- och fissionskraft. Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) ska se över möjligheten att kunna förkorta det använda bränslets halveringstid genom att bedriva forskning på teknik som möjliggör den typen av aktiviteter. Uranbrytning bör tillåtas om det uppfyller svensk miljölagstiftning. Idag straffbeskattas den svenska kärnkraften genom lag om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer, den s.k. effektskatten.2 Lagen är utformad så att oavsett om en kärnkraftverk framställer elektrisk kraft eller inte så ska innehavaren av reaktorn betala 12 648 kronor per megawatt.3 Enligt regeringens budgetproposition för 2010 uppgår inkomsterna från skatten på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer till 4,1 miljarder kronor.4 Därför bör den s.k. effektskatten tas bort.
Det använda kärnbränslet bör på ett adekvat sätt omhändertas. Det finns enligt mig två sätt att hantera det använda kärnbränslet. Dels att förvara det använda kärnbränslet enligt den av SKB utvecklade förvaringsmetoden KBS-3 eller att genom att ytterligare forskning medverka till att Sverige upparbetar det använda kärnbränslet för att på så sätt förkorta halveringstiden från 100 000 år till mer hanterliga halveringstider. Det enligt mig bästa alternativt är att ytterligare anslå medel för forskning på hur man kan minska halveringstiden. Det medför också att mängden kärnbränsle totalt sett minskar men också att man kan utvinna ytterligare energi ur det använda kärnbränslet. Genom byggandet av anläggningar som medger den hanteringen medverkar vi också till att fler arbetstillfällen öppnas upp inom kärnengeribranschen.
Väljer Sverige att slå in på KBS-3-metoden bör vi var väl rustat inför en slutförvaring. I allt väsentligt är samhället det. Finansieringslösningen är sedan 1980-talet klar genom upprättandet av den s.k. ”Kärnavfallsfonden”. Kärnavfallsfondens kapital uppgick till 44,2 miljarder kronor vid 2010 års slut5.
Därför vill jag:
– Att SKB ska få bedriva forskning på teknik som möjliggör att halveringstiden vid det använda bränslet avsevärt sänks,
– Att den svenska kärnkraftsindustrin ges möjlighet till att bygga nya kärnkraftsreaktorer utöver de nuvarande 10 reaktorerna,
– Att den s.k. effektskatten ska tas bort.
- Riksdagens utredningstjänst, Avveckling av Barsebäck, Dnr 2005:2661. [↩]
- Se Lag (2000:466) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer. [↩]
- Se 2 §, Lag (2007:1389). [↩]
- Budgetpropositionen för 2010, prop. 2009/10:1, utgiftsområde 21, s. 11. (Se tabell 2.2.) [↩]
- Kärnavfallsfonden, Verksamhetsberättelse 2010, s. 3. [↩]