© Martin Tunström
En del invånare i Helsingborgs stad har ett intressant förhållningssätt när det gäller synen på utsikt mot sundet. Resonemanget går ut på att vid nybyggnationer i de centrala delarna av Helsingborg så skulle vi bli av med utsikten mot sundet. Bl.a. framfördes denna kritik vid byggnationen av husen vid Norra hamnen och vid byggandet av Dunkers kulturhus. Men förhåller det sig så? Nej, i själva verket har vi denna utsikt kvar. Förvisso har en del boende på Kungsgatan och på Drottninggatan blivit av med denna utsikt från deras fönster. Men för alla oss andra finns utsikten kvar. Vi behöver bara gå några meter till för att beskåda denna utsikt, och då vid Norra hamnens kaj. Själv föredrar jag att göra så än att stå och titta på utsikten från Kungsgatan med parkeringsplatser och silosar framför mig, som hade varit fallet om vi inte bebyggt Norra hamnen. På samma sätt gäller det rörande utsikten från Mäster Palms plats vid byggnation av bl.a. en bio.
Klart är att oavsett om Midroc bygger biografen vid Mäster Palms plats eller inte, så kommer inte utsikten från Mäster Palms plats finnas kvar då man om några år kommer att bebygga Södra hamnen. Med denna insikt borde det stå klart för de flesta att ”utsiktsargumentet” inte håller när det gäller motståndet mot Midrocs planerade byggnation vid Mäster Palms plats.
I övrigt är resonemanget kring utsikten mot sundet intressant i den bemärkelsen att hade man tillämpat detta vid stadens stora utbyggnad vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet så hade inte de stora och pampiga sekelskifteshus som finns i stadens centrala delar förverkligats, ty alltid är det någons utsikt mot sundet som blockerats. Helsingborg hade än idag varit en liten slumrande stad.
Martin Tunström (s)
Ersättare i kommunfullmäktige
[Publicerad i Helsingborgs Dagblad]