Svar till Willie och Brita Gerhardt, Förslöv, med rubriken ”Fastighetsskatten omoralisk” (051021), Skatteborgaren med rubriken ”Sänk fastighetskatten till en rimlig nivå” (051024) och Desillusionerad, skattetyngd änka med rubriken ”Se verkligheten” (051026)
Det är trist att Willie och Brita Gerhardt måste ta till ett infantilt resonemang och språkbruk när de två går i polemik mot mig angående den ”välsignade fastighetskatten”. För makarna Gerhardt är det fel med ekonomiska incitament för att få äldre ensamstående människor att sälja sin bostad på flera rum och kök och skaffa sig ett mindre boende och bredda plats för flerbarnsfamiljer ty det är ”elak sossearogans” enligt makarna Gerhardt. Mindre boende behöver inte betyda otryggt boende eller ensamt sittande i en enrummare och ”drägla över sin miljon” som makarna Gerhardt skrev.
Snarare talar väl hus på flera rum, för ensamstående äldre, för ensamhet – dock utan den där miljonen – och för otrygghet då antalet anmälda villainbrott är vanligare än antalet anmälda lägenhetsinbrott enligt BRÅ: s kriminalstatistik för 2004. Genom en försäljning av sin bostad kan pengarna – som jag skrev i min föregående insändare – användas till semestrar och aktiviteter som man under sitt arbetsföra liv drömt att få göra på äldre dar. Alltså till tid med nära och kära.
Det är också trist att ”skatteborgaren” och ”Desillusionerad, skattetyngd änka” måste ta till oförskämda påhopp om att jag ska ”lyfta näsan ur partiboken och” komma ”ut i verkligheten” eller att jag skulle leva i en ”teoretisk värld”. Vad gäller substansen i deras replik mot mig, och då rörande förmögenhetskatten, så är det faktiskt extremt få – för att nästan säga inga – fattigpensionärer som sitter på ett hus värt 3 miljoner kronor. Och även om det finns så blir det bara 200 kronor extra i månaden om man räknar in förmögenhetskatten. Upp till 1 500 000 kronor är man dessutom förmögenhetsskattebefriade. Så många fattigpensionärer, som har en bostad, rör sig nog inom den siffran. Så är verkligheten, om vi ska tala om den.
Därtill får fastighetsägarna tillbaka ungefär hälften i form av de ränteavdrag de kan göra. Enligt Riksdagens Utredningstjänst drar fastighetskatten in 25,2 miljarder kronor år 2005, och samtidigt är skattebortfallet för ränteavdrag på bostäder det senaste år sådana uppgifter föreligger – 2003 – är ca. 12,6 miljarder kronor.
För övrigt köper vi andra – icke villaägare – saker för beskattade pengar, anställer hantverkare för olika sysslor och betalar också skatt på energin för värme och ljus. Vi har dock inte haft någon prisökning som ”arbetat” för oss. Och man måste hålla med om att många människor gjort goda vinster när de sålt sin villa, för att åter citera Lars Erik Aldin, som genom fastighetsaffärer blev mångmiljonär, från Stockholm: ”folk gnäller på fastighetskatten och sedan tjänar de miljoner på fastigheter”.
Martin Tunström
Ledamot SSU Helsingborg